Det brinner under mina fötter

Nyligen har jag kommit över termen ekopoesi. Jag har många gångar skrivit dikter med utgångspunkt i hur naturen tolkar sina omgivningar. Men jag har inte medvetet tänkt att det kan vara ekopoesi. Nu har Skrivutmaningen på instagram sparkat igång några ekopoesi-utmaningar. Så, i samband med det, kommer här mitt bidrag till denna utmaning.

Det brinner under mina fötter,

det svalkande vattnet hjälper inte.

Fotsulorna svartnar av giriga flammor.

Lukten av rök stiger,

stiger upp i huvudet på mig.

Huvudvärk, feber och muskelsmärtor,

ändå är ingen vila i sikte.

_

De blåa vingarna,

fladdrande i skymningsljuset.

Den satt där en gång,

en liten fjäril,

med blåa vingar.

Hon har flugit sin väg,

för länge sedan.

_

Nu orkar jag inte längre,

att hålla utkik,

efter fjärilen med de blåa vingarna.

Kraften krymper till storleken av en arbetarmyra.

Men arbeta skall jag inte, inte på länge.

Det brinner för mycket,

under mina fötter.

__________________________________________________

It is burning under my feet

_

It is burning under my feet,

the cooling water does not help.

The soles of my feet are blackened by greedy flames.

The smell of smoke rises,

rising up to my head.

Headache, fever and muscle pain,

yet no rest is in sight.

_

The blue wings,

fluttering in twilight.

It sat there once

a little butterfly

with blue wings.

She has flown her way,

a long time ago.

_

Now I can no longer cope,

to look out,

after the butterfly with the blue wings.

My energy shrinks to the size of a worker ant.

But I will not work, not for long.

It is burning too much,

under my feet.

En fågel sjunger om morgonen

Det är fortfarande mörkt ute. Klockan är inte mycket, men många är redan på väg till jobbet. Ute, på balkongen, sitter jag och lyssnar på en fågels ljuva sång. En rödhake.

Vad är det som gör morgonen så attraktiv, att rödhaken sjunger och jag sitter i kylan och lyssnar på den? Morgonens ljuder är en klass för sig. Om du lyssnar noga, hör du hur världen vaknar. I alla fall DENNA del av världen. Rödhaken tänker kanske inte så mycket på det, men jag gör det.

Jag tänker på morgonsolen som snart kommer att stiga upp mellan träden och husen. Jag ser upp på himlen, och ja, den visar tecken på att solen går upp någon minut tidigare idag än vad den gjorde igår. Fastän klockan inte är så mycket, och den mörkblåa natten ännu vakar över oss.

Så härligt att man bara kan njuta av livet så här. Så enkelt, i stillhet. Bortsett från rödhakens sång. När så solen kastar sina första strålar över hustaken och de andra fåglarna börjar sin morgonsång, tystnar rödhaken och jag gör mig klar för en ny arbetsdag.

Dagens Second-handfynd

Trondheim har en del fina second-handbutiker og antikvariater. Jag är närmast stamgäst där. Jag köper inte alltid något, utan gillar att bara gå in och se på fina ting. Men idag gjorde jag några riktigt fina fynd.

Hittade de gamla hjulen för tio kronor styck. De kommer att passa perfekt som inredningsdetalj inne, eller på balkongen.

Tycker så mycket om dom att jag bjuder på en extrabild.

På julmarknaden

Jag tycker att julmarknader är otroligt mysiga och ett måste i jultider. Det brukar ofta bli flera besök för att verkligen hinna se och ta in alla stånd och utställare. Här hittar man allt från sötsaker och lokal mat till konst och handverk.

För mig är det viktigt att köpa julklappar som är fina och hållbara. På julmarknaden kan man hitta gåvor till den som gillar luxus, till den som har allt, och till den som det är lite extra svårt att köpa julklapp till. Samtidigt stöttar man lokala handverkare och matproducenter. Hållbart, miljövänligt och juligt.

Så här fint var det i Trondheim i år.

Vilda ögonblick: Sångsvanar

En, två, tre, fyra,…nio, tio, elva, tolv….

Tolv sångsvanar med högburna huvuden och långa hals. Vattendroppar som rinner av de vita fjäderdräkterna. Med huvudet först dyker en av dom under, och visar upp de stora praktfulla stjärtfjädrarna. Med den långa halsen når den dom smakrika, saftiga vattenplantorna som gömmer sig dit ljuset knappt når. Där livet är vått, sandigt, och långsam. Bortsett från buksimmare som simmar omkring med sina små ben.

Gråa är dom, dom unga svanarna från i år. Dom har inte fått sina vuxendräkter ännu. Lågmält snackar dom med sina föräldrar. Eller med äldre syskon, moster eller farbror. Det är omöjligt att veta. Men det ser ut som att hela flocken passar på de unga. Samlar dom i mitten och håller sig nära dom. Som en flock gör, beskydda unga, och lära dom allt inför vuxenlivet.

Nu snackar hela flocken till varandra. Ett annat språk. Undrar dom över vem jag är? Eller ska de bestämma när de flyttar söderut för vintern? För min del kan dom gärna stanna. Och sprida glädje för var och en som går förbi här.


Wild moments: Common Swan

One, two, three, four, … nine, ten, eleven, twelve ….

Twelve common swans with high heads and long necks. Water drops running down the white plumage. One of them dives under, heads first, showing off the great magnificent tail feathers. With its long neck, it reaches those tasty, succulent water plants that hide where the light hardly reaches. Where life is wet, sandy, and slow. Except for the Water Boatman who swims around with his little legs.

Gray are they, the young swans from this year. They haven’t got their adult costumes yet. They talk with their parents. Or with older siblings, aunts or uncles. It is impossible to know. But it looks like the whole flock loks out for the young. Gather them in the middle and stay close to them. As a flock does, protecting the younger ones, and teaching them everything before adulthood.

Now the whole flock talks to each other. Another language. Do they wonder who I am? Or are they deciding on when to move south for the winter? For my part, they can gladly stay. And spreading joy to everyone passing by here.

Vinterbalkongen

Snön kommer och går lite som den vill. En morgon ligger ett tjockt snötäcke över balkongräcket och mellom krukorna. En annan morgon har snön försvunnit och efterlämnat balkongen fuktig och grå. Tur att mina balkongväxter i alla fall ger liiiite vinterkänsla.

Lyng är jo en av mina favoriter. Den håller sig fin hela vintern, och ger den där härliga skogskänslan. För alla oss som inte bor nära skogen. Härligt, tycker jag. Med en ljusslinga i, känner jag julkänslan i hela kroppen så fort jag ser ut ur köksfönstret.

Med en lantern här och där…

…och julkärve, också kallat nek, åt fåglarna…

… är vinterbalkongen komplett. Ibland, när jag känner för det, och det inte är allt för kallt, virrar jag in mig i en filt och njutar morgonkaffen ute. En luxus som inte kostar mycket.

Glad tredje advent!

Morgonstund med tända ljus

Det är något speciellt med tidiga morgonar. Kanske är det stillheten. Kanske är det vetskapen om att en hel ny dag står i vänte. Det är i alla fall min favorittid på dygnet.

Eftersom det är Lucia i dag, föll det sig naturlig att baka lussekatter innan jobb. Och samtidigt lyssna och se på SVT’s Luciafirande. Tur att jag kan se det här, från Norge.

Med saffrandoft i hela lägenheten, börjar jag i lugn och ro min jobbdag. Hemmakontor är nog bäst på vintern, då man behöver mer vila, mer mys, mer tända ljus, och en andra frukost.

Det börjar att kännas som jul

Det är första söndagen i advent. Ljusen har tänds och utanför faller snön. Det fina med adventstiden är att det nu är lov att ta det lugnt, vila, och mysa i soffan. Kanske inte det många tänker när man hör ordet jul. Men julstress är något vi själva skapar. Och inget du nödvändigtvis måste vara med på.

Tänk bara på naturen, årstiderna. På våren och sommaren är naturen full av liv. På hösten börjar ting lugna ned seg, och på vintern vilar naturen. Jag har lärt mig att kroppen följer årstiderna, och jag tänker lyssna på den.

Mörkret och kylan kräver mer sömn, mat och mysfaktorer. Julstressen låter jag stå utanför dörren. Julmys däremot, den är välkommen in.

Eftersom det är första advent, passar det jo fint att pynta lite inför jul. Lite i taget, så att an hinner längta lite.

Ha en fin första advent!

Höstpynt och vintergrön

I samma stund som höstens första frostnätter gjorde entre har balkongen fått sin höst- och vinterdräkt. Höstens vackra färger på sommerblommornas blad och vintertåliga växter tar ut sin rätt på balkongen.

Det var dags att vintersäkra växterna. Det är lite mildere på balkongen, men eftersom växter i krukor är mer utsatta för frostskador, är det viktigt att de tas extra hand om innan vinterens kyla har kommit. Detta har jag gjort för att vintersäkra mina växter:

  • Jag använder markduk mellan plastkrukan, med själva växten i, och ytterkrukan. Luften emellan ger också en extra isolering.
  • Jag har fiberduk runt växten och på jorden som skydd mot den värsta frosten, och så att temperatursvängarna på dagen inte blir för hög. Fiberduken skyddar nämligen också mot solstrålarna, som kan bli för mycket för växten på vinteren, då den vilar.
  • Krukorna ställer jag sedan mot väggen, skyddad mot vind och regn. Senare, när snön har kommit, ska jag lägga den på jorden som isolering. Men regnet kan fort bli till en isklump i krukan och skada rötterna.

Jag har köpt några fina lyngväxter, silvertråd (Calocephalus), silverek (Senecio cineraria ) gaultheria “Big Berry”. De tycker jag är så vackra på hösten och vintern. Passar också fint i samplantering om våren och sommeren på grund av deras neutrala färger.

För att säkra fina färger och mat till insekterna på våren, har jag stoppat ned blomsterlök lite här och där i de större krukorna. Hoppas jag får många fina krokusar till våren.

Om vintern tycker många kanske att det inte ger något att pynta balkongen eller bry sig om växterna. Jag däremot tycker det känns extra mysigt att kunna sitta ute med min morgonkaffe, en varm filt och mössa, och beundra färgerna mot den gråa, tysta novembermorgonen.

Mycket på balkongen är inspirerat av en rustig stil med inslag av naturmaterial.

Att kunna se balkongträdgården ändra färger och känsla med årstiderna tycker jag är viktigt. Då känner jag att jag har nästan lika många möjligheter som med en stor trädgård.

Höststormen som kommer

Det är höststormen som knackar på dörren,
och rycker i fönstren.
Den som tar med sig de sista bladen från träden.
Lönnens stora blad, björkens späda löv.
Med en sväng och en lättnadens suck är allt borta.
Träden står nakna, kala och gråa,
frusna och lämnat kvar.
Den som tar av masken,
och blottar trädens nakna själ.
Det är höststormen som kommer.