A water drop resting on a leaf. A chill breeze touching the surface, putting it in motion. Mirroring a beauty of life, vital and strong.
Walking through the garden, the morning dew still intact. The colours are reflected on the surface by the light of the early morning sun. I am blinking, once, then twice. Resting in the grass, looking up from a different perspective.
I see the hundreds of little water droplets holding on for life. Attached to each other by natural force. Round and perfect.
If we all hang on to each other, out of natural force, round and perfect, glittering in the sunshine, mirroring life as its very true core, will everything find its place?
Vattendroppar speglar livet
En vattendroppe vilar på ett blad. En kylande bris som rör ytan, sätter den i rörelse. Speglar en skönhet i livet, vital och stark.
När jag vandrar genom trädgården är morgondaggen fortfarande intakt. Färgerna reflekteras på ytan av ljuset från den tidiga morgonsolen. Jag blinkar, en gång, två gånger. Vilar i gräset och tittar upp från ett annat perspektiv.
Jag ser hundratals små vattendroppar som håller fast för livet. Bunden till varandra med naturlig kraft. Runda och perfekta.
Om vi alla håller fast i varandra, av naturlig kraft, rund och perfekt, glittrande i solskenet, som speglar livet som sin verkliga kärna, kommer allt att falla på plats?
