En vattendroppe vilar på ett blad. En kylande bris som rör ytan, sätter den i rörelse. Speglar en skönhet i livet, vital och stark.
När jag vandrar genom trädgården är morgondaggen fortfarande intakt. Färgerna reflekteras på ytan av ljuset från den tidiga morgonsolen.
Jag blinkar, en gång, två gånger. Vilar i gräset och tittar upp från ett annat perspektiv.
Jag ser hundratals små vattendroppar som håller fast för livet. Bunden till varandra med naturlig kraft. Runda och perfekta.
Om vi alla håller fast i varandra, av naturlig kraft, rund och perfekt, glittrande i solskenet, som speglar livet som sin verkliga kärna, kommer allt att falla på plats?
