Cykeltur på Inderøy

Kornfält till höger och vänster. Guldstrån som leker i den milda vinden. Gröna skogar i fjärran som kommer närmare. Skiltar som visar till den ena bondgården efter den andra. Här kan man njuta av ost, nybakad bröd, lokalproduserat kött, glass och öl.

Har man bråttom i sitt liv, borde denna tur inte göras. Men om man längtar efter att njuta av en utsikt som är som ett skandinavisk Toscana, och smaka god mat, är detta perfekt.

Söta små butiker med handlagade produkter, gammaldags godis, och högt värdsatta second hand produkter, bjuder på en mysig stämning.

En cykeltur på denna fina ö, Inderøy, är perfekt för en paus från vardagen. Bara två timmar nord om Trondheim. Här blandas allt det goda till en gryta av det som kallas “Carpe diem”.

Förbi gulmålade bondgårdar med hembakade bullar, gårdsbutik och konstgallerier. Det är rena himmelriket.

Gullburet

För nästa paus passar det bra med lite lokalproduserat glass.

Nya smaker…
…på Gangstad Gårdsysteri

Kornfält följer cyklarna hela vägen runt ön, tillsammans med utsikten över fjorden.

Några regndroppar faller från himlen. Men det är inte förrän det bara är en och en halv timme kvar, att himlen öppnar sig. Motvinden och regndropparna kämpar om att göra den sista sträckan svår. Jag tar en paus och ser mig omkring. Jag upptäcker att landskapet strålar med sina starka färger. De gula kornfälten, den mörka granskogen, gröna ängar och blå fjord. Till och med regnet kan inte jaga bort detta intryck av en fin plats på jorden.

Med Pippi Långstrump hack i häl

För en vecka sedan vaknade jag i Rørøs med en helt underbar känsla av ro och inspiration i kroppen. Hur skulle det annars vara när man har denna utsikt utanför hotellfönstret.

Ni som har följt min blogg en stund vet att jag bor i Trondheim. Och jag måste skryta av att jag också har turen att den magiska och mysiga byn Røros bara ligger två timmar med tåg härifrån. Røros är en bergstad känd för sina numera nedlagda koppargruvor och är listad på UNESCO’s lista över världens kulturarv.

Här finns det mycket att göra. Man kan gå på Rørosmuseet, besöka Olavsgruvan, eller se på den gamla Røros Kyrkan (anno 1784) och beundra både utsidan och insidan.

 

Det bästa är dock att gå runt på gatorna bland de färgglada husen. Små butiker med lokala handverksprodukter trängs med friluftsbutiker, härligt doftande bagerier och caféer, och små mysiga restauranger. Det finns alltså något för alla.

Extra interessant för mig var att Røros centrum var inspelningsplats för någon av Pippi-filmerna. “Pippi firar jul” spelades in här år 1972. Perfekt för alla som älskade Pippi Långstrump som barn. För mig blev staden i alla fall ännu mer mysig och magisk.

Att vandra omkring bland de gamla husen, på väg upp till koppargruvorna, får dig att tänka på hur folk levde här. Det går inte att missa känslan av att transporteras tillbaka i tiden.

Och om man känner för att få en dos frisk vind och storslagen utsikt är det bara att ta på sig vandringsskor och följa en av vandringslederna ut i fjället. Efter bara några minuter får du njuta av stillhet i Røros fjällvärld. Om du vill ta en längre tur är det bara att fråga i turistbyrån som hjälper dig att hitta en fin vandringsled.

Tanken slog mig att Røros nog är en av de bästa platserna för en skrivarhelg. Hela atmosfären får en att slappna av och runt varje hörn finns inspiration och en berättelse som väntar på att bli skriven. På återseende alltså, vackra Røros!

Sydamerika: Rio de Janeiro

Allt så annorlunda här. Inte för att jag trodde det skulle vara precis som hemma. Men det är ändå alltid en liten kulturchock man får genomgå, hur berest man än är. Eller hur öppent sinne man än har.

Första halt var Rio de Janeiro. Kontrasten mellan gammalt och nytt, rent och smutsigt, rik och fattig var inte att undgå att lägga märke till. Ändå kan jag inte säga att det var en stor överraskning. Man ser det överallt. Det är bara här man faktiskt tar sig tid att se det.

Det var inte svårt att lägga märke till de unika dragen i storstaden. Små dörrar och fönster med snirklig konst. Små skyltar som visade vägen till magiska trädgårdar. Något som var välbehövliga gömställen när ljudet från trafik og turister blev för mycket.

Turister fanns det förstås överallt. Både de stereotypiska som tar en gul taxi och blir av med alla sina kontanter på bara en tur. Och de som försöker att bete sig som invånarna. Vi tillhörde ingen av dem.

Även om det var mycket folk. Mycket mer än man är van vid från folktomma skandinavien. Det flesta är som vi. Sjungar, dansar och ler, och är allmänt trevliga. Som det brukar vara. När man faktiskt gör sig mödan att stanna upp och ta in det som sker omkring en.

Trapporna i Lapa

Sydamerika: Iguazu Falls

Det är så surrealistisk at sitta i ett flygplan och studera regnskogen under seg. Det går liksom inte in i huvudet att man är på en helt annan kontinent. Helt på andra sidan av Atlanten.

Iguacu Falls, Brasil

Det är minst tre stora vattenfall som jag har tänkt besöka under min livstid: Niagara falls, Victorian falls, och Iguazu falls. Jag har kommit en tredjedel genom den listan nu i alla fall. Det finns förstås också fina vattenfall i Skandinavien som jag har tänkt besöka en eller annan gång. Men när man ändå är ute och reser kan man väl lika gärna passa på eller? Så var så snäll och inte döm mig efter det.

 

 

Djurlivet är helt fantastisk. Jag kunde förstås inte låta bli att ta bilder av varje djur jag såg, typ.