Browsed by
Category: Mina funderingar

Att låta torka sina vingar

Att låta torka sina vingar

Ibland har man mycket på gång i sitt liv. Vare det sig är mycket jobb, trassliga relationer eller drömmar som inte verkar gå i uppfyllelse, påverkar det kraften och motivationen. Det bästa man kan göra då är att sätta sig en stund i solen och torka sina vingar. Det är nämligen väldigt svårt att lyfta när vingarna är våta. Bara att fråga humlor, bin eller flugor, de vet vad jag pratar om.

Som en person som alltid har ett och annat prosjekt är jag väldig noga på den punkten. Därför är det alltid härligt att få ta en stund i solen, reflektera över mina egna önskemål och sätta upp en plan att nå dit. Så går det plötsligt mycket lättare.

 

Dimensioner

Dimensioner

En av anledningarna till att jag ville vara biolog var att jag gillade tanken att gå igenom livet och se andra arter. När jag går genom en skog vill jag kunna berätta vilka träd jag kan se, vilken fågel som sjunger och vilka organismer som bidrar till den söta doften av våt mark. Känslan av att känna till denna andra dimensionen av livet ger mig glädje.

Det är inte bara ett träd, det är en gråal.

Det är inte bara en annan fågel, det är en bokfink, som förklarar att våren har kommit.

Och den söta doften från jorden? Den kommer av en miljon små organismer som arbetar tillsammans för att bryta ned organisk material och ge liv till jorden.

Att vara medveten om den djupare dimensionen av livet och planeten vi lever på, skapar en form av lugn som är svår att få på ett annat sätt. Denna typ av djupare dimension, märkte jag, kan delvis nås genom att gräva i jorden med bara händer och se ett frö växa till en planta som producerar nya frön. Livets cirkel, rätt framför i dina ögon. Utan mycket ansträngning, lär du dig mer än du skulle ha föreställt dig.

Innan du vet ordet av börjar du känna igen om jorden är bra eller inte, levande eller död. Du börjar att vara medveten om de många organismer som hjälper oss. Du känner dig plötsligt orolig för en liten tomatplanta som inte växer och du bestämmer dig för att ge den lite extra omsorg. Du lär dig om beteendet hos både marken och dina växter och interaktionen mellan dem.

När våren förvandlas till sommaren lär du dig om olika arter av fjärilar som besöker din trädgård eller balkong. Du lär dig om humlor, bin och fåglar som du observerar dagligen. Varje morgon önskar du dem en tyst god morgon, och är tacksam för att de är en del av ditt dagliga liv. Bara så där.

Och just då har du blivit medveten om en annan dimension av livet. Den som är så lätt att missa i vårt hektiska och moderna samhälle. Du kanske känner att du plötsligt är en del av någonting hemligt. Jag kan säga det här och nu; det är du 😉

 

 

 

Optimism vs realism

Optimism vs realism

 “Our greatest weakness lies in giving up. The most certain way to succeed is always to try just one more time”   – Thomas Edison

Jag är optimist. Jag provar nya idéer trots att jag inte vet om det kommer att lyckas. Det är läskigt som bara den. Ibland når jag stjärnorna, ibland faller jag mellan stenarna. Och ibland befinner jag mig hängandes i trädgrenar någonstans däremellan. Men jag kommer alltid fortsätta att försöka, även om jag inte vet om resultatet blir positivt. Jag antar bara att det på något sätt kommer att gå vägen. För många skulle det inte låta realistiskt. Faktum är att en optimist ibland felaktigt bedöms vara en drömmare.

Är det realistiskt att vilja förändra världen? Att påbörja ett projekt och tro att folk kommer att bli inspirerade? Kanske inte. Men om minst en annan person blir inspirerad av dig har du lyckats. Det är optimism. Min gamla granne berättade en gång att hon älskade plantorna på min lilla balkong. Varje gång hon står på balkongen beundrar hon mina blommor. Nästa år (läs detta år) kommer hon att plantera några blommor hon också … Och det är verkligheten.

Det fick mig att känna mig ännu mer optimistisk! Om jag kan ha en sådan inverkan på en person med min lilla balkong, hur mycket påverkan kan jag ha genom att starta ett större trädgårdsprojekt och involvera andra?

I mina studier har mina medstudenter och jag snubblat över frågan om att engagera människor till att bli mer miljövänliga. Alla vill att planeten ska fortsätta vara grön om hundra år. Det måste offras lite för att skydda miljön. Att göra offer när det inte finns ett 100% löfte om en belöning är inte lätt. Jag tror att vi måste anstränga oss för att hitta de små belöningarna. Det kommer att ha en stor positiv inverkan på hur mycket vi är beredda att offra. Jag har funnit ut att urbana trädgårdar och etableringar av “vilda” grönområden i städerna är något vi är villiga att offra.

Om du vill förändra världen, börja smått och det kan bli större än du tror!

En annan typ av komfort

En annan typ av komfort

 

Jag hatar att vara den som pekar det ut för dig, men livet är inte lätt. Ibland blir det riktigt tufft. Det kan vara mycket stress på jobbet, eller kanske du är mitt i en familjekris. Ibland behöver du bara en time out. Vid dessa tillfällen känner jag mig dragen till att vara närmare naturen än någonsin. Kanske är det det dolda mänskliga behovet för ett band till det som ursprungligen skapade oss. Något djupt inuti oss, något som det moderna samhället försöker dölja.

När man går förbi träden och tittar upp på dess många grenar, som ett tecken på deras många års kunskap, påminner det mig om att allt fortsätter. Dessa träd har stått där i så många år, mot storm och regn och stått emot kalla vintrar. Och de ger oss fortfarande en annan typ av komfort som vi ibland behöver. Det är imponerande.

Ibland stannar jag upp och tänker på vad som skulle hända om vi inte har naturen att gå tillbaka till. Det skulle inte vara mycket kvar för oss, för att vara ärlig. Inga sjöar som kan ge oss djup. Inga träd som kan ta oss högt upp. Inga fåglar att lyssna på när alla andra är borta. Hur ska vi kunna överleva i en värld utan den naturliga försäkringen? Vad skulle hända med oss?

Men för tillfället ändras årstiderna fortfarande, jag har fortfarande träden som kan ge mig tröst och naturen fortsätter som den alltid har gjort. Något att vara tacksam för. Låt oss se till att det fortsätter så!

Ensam

Ensam

 

Jag sitter vid sjön. Titta på två fåglar. Jag kan se reflektionen av himlen på vattenytan. Molnen rör sig långsamt. Trädarna beundrar sig i den medföljande spegeln.

Sitter ensam och beundrar utsikten. Bara jag. Ensam.

Skönheten att spendera tid ensam är möjligheten att känna vad du vill. Är du ledsen? Var ledsen! Är du glad? Var glad! Är du arg? Var arg! Det här är ögonblicket när ingen behöver bry sig. Du behöver inte bry dig. Du kan vara vad du är när du sitter här vid sjön.

Naturen ger mig alltid en känsla av att kunna vara mig själv, verkligen mig själv, samtidigt som jag känner mig trygg och omhändertagen. Tid för tystnad, tid för reflektion, tid för mig själv.

Det är något som verkligen uppskattas!

 

 

Rädsla vs. Verklighet

Rädsla vs. Verklighet

The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown
H.P. Lovecraft, Supernatural Horror in Literature

Rädsla kan visas på många olika sätt och förekommer i många olika situationer. Man kan vara rädd för spindlar, ormar eller höjder. Man kan vara rädd för ensamhet, sociala tillställningar eller kanske båda.

Många av dessa rädslor är rotade inuti individen. Och det viser sig i vissa beteenden. Att vara rädd för att förlora ett jobb, kommer oundvikligen leda till mer stress. Att vara rädd för att förlora en partner eller en älskad vän kan visa sig i svartsjuka. Att vara rädd för misslyckande hindrar oss från att förverkliga våra drömmar. Den värsta typen av rädsla kan dock få människor att själviska, kallhjärtade och rakt igenom göra dem till hatare.

Rädslan för det okända.

När något är obekant för oss känner vi rädsla och vi skapar en försvarsmekanism. I grund och botten försöker vi skydda oss mot eventuell fara. Det är helt enkelt en överlevnadsmekanism. Så vi reagerar med misstankar, avslag och oro. Vad händer med mig? Och där har vi kommit till kärnan av själviskhet. Ett bekymmer över vår egen välfärd och förakt av andra människor som bara råkar vara annorlunda, men som likaväl är som du och jag.

I dagens situation testas vår förmåga att visa vänlighet mot det okända. Trots att vissa är mer komplicerade än det här, tror jag att de flesta dagens problem i vårt samhälle uppstår genom rädsla för de okända. Människor verkar ha rädsla för att förlora sin egen identitet när de öppnar sitt samhälle för något som är nytt och annorlunda. Alla har givetvis rätt att känna hur de känner och det kan finnas särskilda skäl för det. Men vi måste komma ihåg att ibland rädsla kommer från oss och kan ha inget att göra med verkligheten. Därför säger jag: skruva rädsla! Låt inte rädsla stå i vägen för att öppna våra armar mot resten av världen. Låt oss vara öppet och lära känna unkown innan vi dömer, stäng dörrar och gränser. Låt inte rädsla förhindra oss från att vara snäll, generös och empatisk människor. Rädsla hindrar verkligen drömmar från att bli sanna, inte bara våra egna.

_________________________________________________________________

Fear vs. Reality

Fear can be shown in many different ways and occurs in many different situations. One can be afraid of spiders, snakes or hights. One can be afraid of loneliness, social settings or maybe both.

Many of those fears are rooted inside of the individual. And it will show itself in certain behaviours. Being afraid of loosing a job, will inevitable lead to more stress. Being afraid of loosing a partner, or a beloved friend, may  show itself in jealousy. Being afraid of failure prevents us from pursuing our dreams. The worst kind of fear, though, can make humans look selfish, cold-hearted and straight through turn them into haters.

The fear of the unkown.

When something is unfamiliar to us, we feel fear and we put up a defence mechanism. Basically, we are trying to protect ourselves against possible danger. It is, simply put, a survival mechanism. So, we react with suspicion, rejection and concern. What will happen to me? And there, right there, we arrived at the core of selfishness. The concern of our own welfare, and a disregard of other human beings who just happen to be different, but yet so alike you and me.

In todays situation, our ability to show kindness towards the unkown is put to the test. Even though things are more complicated than this, I believe that most of todays problems in our society arise through fear of the unkown. People seem to have a fear of loosing their own identity when opening up their society for something that is new and different. Everyone is of course entitled to feel how they feel and there might be special reasons for it. But we must remember that sometimes fear is coming from within us and might have nothing to do with reality. Therefore, I say: screw fear! Do not let fear stand in the way of opening our arms towards the rest of the world. Let us be open-minded and get to know the unkown before we judge, close doors and borders. Do not let fear prevent us  from being kind, generous and empathetic humans. Fear does indeed prevent dreams from coming true, not just our own.

En växande trend

En växande trend

Att kunna gå igenom din egen doftande örtträdgård och beundra mångfalden av grönsaker är en växande trend. Inte alla har en stor trädgård, men det hindrar oss inte från att gräva med bara händer i jorden och skörda vår egen mat. Så vi var tvungna att komma med ett alternativ. Odlingskassar började dyka upp här och där och ökar stadigt. Väntetiden i köer för att hyra en tomt i en trädgårdskoloni blir längre och längre. För dem som inte har pengar eller tålamod att vänta är balkongen och vindrutan ett utmärkt alternativ för att börja odla en liten trädgård. Och det är vi inte sena med att utnyttja.

Så varför har denna trend blivit så stor de senaste åren?

Jag tror att det är för att vi vill gå tillbaka till våra rötter. Människor har odlat grönsaker och örter länge. Det är inte särskilt förvånande att vi känner en uppmaning att så och skörda. Med all den dagliga stress vi upplever idag, uppskattar vi den enkla handlingen av att binda upp tomatväxter eller vattna av spenat. Eller bara sitta och njuta av humlor som surrar runt en av dina vackra blommor och en fjäril som vilar på lavendeln. Att ta hand om och skörda något du har “gjort” utlöser en av de mest tillfredsställande känslorna du kan ha. Därför tror jag att vi kan se den här populära trenden utvecklas. För att inte tala om den växande medvetenheten om var vår mat kommer ifrån.

En annan viktig faktor är att trädgårdsarbete förer människor samman. Du möter nya människor i trädgårdskolonin och utbyter kunskap. Du lär plötsligt känna din granne över balkongräcket. I min stad har vi flera volontärcentrum som startade sina egna trädgård med volontärer från olika hörn av världen. Detta ger inte bara en mängd kunskaper, utan främjar också kulturutbyte och ökad tolerans mellan människor. Jag jobbar själv som volontär på ett av dessa centrum, där jag skapar en trädgård tillsammans med barn.