Svensk sommar

Förra vecka hade Skrivutmaningen på Instagram en utmaning där man skulle skriva en sommerdikt där alla ord börjar med bokstaven S. Under en promenad i naturen i går, med solens strålar i ansiktet, tänkte jag ut en dikt.

Sommar

Solen strålar,
smörblomman svajar,
smultronen smakar.

Stormens sinne skälvar,
sjön skvalpar stilla.

Stockanden simmar,
svartmesen sjunger,
solen skiner.

Sådan sommar.

En blå dörr

Den här veckan hade Skrivutmaningen på Instagram en utmaning om att skriva en text om en låst dörr och vad som döljer sig bakom den. Den blåa dörren inspirerade mig till att skriva flera texter. Jag valde ut två av dem att lägga ut här.

Text 1

En stor blå dörr.
Låst och stängt för folkets begär.
Barn och vuxen, hund och katt, ingen är välkommen här.
Men vad döljer sig bakom en sådan dörr?
En häst, ett hus eller en gammal kärr?
En stor blå dörr, som vi alla håller kär.
Säg vem är det som bor här?
Jag knackar på, väntar och hör en röst; “Vem där?”
Innan jag hinner svara, öppnas dörren,
ögon blinkar, ansiktet ler; “Men, är du redan här?”

__________________________________

Text 2

Dörrenstirrar mot henne, som om hon vore en främmande. Innan modet lämnar henne, öppnar hon den. Hon visste att hon borde hålla sig borta. Borta, långt borta.

Men hon går in ändå. Det finns ingen återvändo. Skrattet och musiken från övervåningen når hela vägen ned till den stora hallen. Någon kommer och tar hennes jacka. Hon stirrar uppåt. Nu Finn’s det verkligen ingen återvändo. Steg för steg går hon uppför trappan, det känns som en evighet.

Ljus, musik och leende ansiktet möter henne. Hela salen bryter ut i applåder.

Tallen

Högt ovanför mig sitter en kråka och ropar på sina kamrater.

Ropet går igenom grenar av tall och gran.

Högt upp i tallen,

där kråkan sitter,

vajar de långa barrnålarna i vinden.

Vem är du?

frågar jag tallen.

Jag får inget svar.

Borde jag kanske fråga en gång till,

denna gång högre?

VEM ÄR DU?

Inget svar.

Som om jag förväntade mig något annat.

En tall.

Så stor och så liten på en och samma gång.

Vet den att den är en tall?

Om den nu kan grubbla över det.

Det är nog bara det den är.

Bara sådär.

Den existerar, men har inte definerat sig själv.

En tall.

Omkring 62 år gammal kanske.

Gammal, men ytterst beroende på hur man ser det.

På vintern sover den.

Ensam, men ändå inte.

Det är så mycket liv runt omkring tallen,

till och med på vintern!

Den är hem åt så många organismer.

Det är alltid något på gång.

Nästa år, ska den ta och växa lite mer.

Så att den kan se över de andra höga tallarna.

Och lära känna det nya fågelparet som byggde bo bland grenarna i  våras.

Den var så upptagen med ekorrens ungar just då.

Jeg går min väg.

Fortfarande upptagen av tallens stilla väsen.

Mellan gran och björk

Jag sätter mig på en stubbe för att vila. Nedanför, mellan gran och björk, ser jag bäcken. Med sina slingrande armar omfamnar den jorden. Om än en liten del av vår jord är det en viktig del för utsikten. Den som jag ser fram emot, varje år.

Det är alltid detsamma. En morgon vaknar jag och bestämmer mig. Sedan är jag där. Sitter på en stubbe. Ser bäcken, hör ett gurglande. Det är då det sker. Hon sänker huvudet mot vattenytan och dricker. Det gör också hennes två kalvar. Sedan lyfter hon blicken och ser på mig. Mellan gran och björk. Vilken utsikt!

Frusen

Det frusna under vintern påminner mig

om att tiden står stilla för en liten stund i naturen.

I träden, i mossan, i blåbärsriset och i mig.

Jag står,

utan måsten, mellan rusningstider i helgdagarna.

Jag går,

med stilla sinne och långsamma steg.

Jag känner,

alltid genomskyllt av tacksamhet,

för att det frusna bara är en del av livet.

Dolda händelser

Det hemliga livet,

på botten av en skog.

Dold bakom en fördom,

i fred och tysthet stör ingen.

Det gröna ljuset skiner igenom,

ger en insyn i en värld som vi knappt vet,

på nära håll, liv, att äta och att ätas.

Naturen som visar väsentligheten i livet,

gömd bakom en fördom,

i fred och tystnad, bara sett av mig.

Vattendroppar speglar livet

En vattendroppe vilar på ett blad. En kylande bris som rör ytan, sätter den i rörelse. Speglar en skönhet i livet, vital och stark.

black and white water drop

water droplets black and white

När jag vandrar genom trädgården är morgondaggen fortfarande intakt. Färgerna reflekteras på ytan av ljuset från den tidiga morgonsolen. 

Round water drop black and white

Jag blinkar, en gång, två gånger. Vilar i gräset och tittar upp från ett annat perspektiv.black and white photography flower with water drops

Jag ser hundratals små vattendroppar som håller fast för livet. Bunden till varandra med naturlig kraft. Runda och perfekta.

Om vi alla håller fast i varandra, av naturlig kraft, rund och perfekt, glittrande i solskenet, som speglar livet som sin verkliga kärna, kommer allt att falla på plats?

 

Livet på en äng

Utsikten över ängen är vid och färgstark. Solen, dold av molnen och regndroppar som väntar på att falla. Men ändå, ingen annan plats är mer vibrerande än denna plats. Livet på ängen är mer intensiv än någonsin. Jag ligger, ser upp i himlen och känner friheten rusa genom mina ådror. Den når mitt huvud och på något sätt kan jag se alla levande varelser i detta vida och öppna utrymme …