En fågel sjunger om morgonen

Det är fortfarande mörkt ute. Klockan är inte mycket, men många är redan på väg till jobbet. Ute, på balkongen, sitter jag och lyssnar på en fågels ljuva sång. En rödhake.

Vad är det som gör morgonen så attraktiv, att rödhaken sjunger och jag sitter i kylan och lyssnar på den? Morgonens ljuder är en klass för sig. Om du lyssnar noga, hör du hur världen vaknar. I alla fall DENNA del av världen. Rödhaken tänker kanske inte så mycket på det, men jag gör det.

Jag tänker på morgonsolen som snart kommer att stiga upp mellan träden och husen. Jag ser upp på himlen, och ja, den visar tecken på att solen går upp någon minut tidigare idag än vad den gjorde igår. Fastän klockan inte är så mycket, och den mörkblåa natten ännu vakar över oss.

Så härligt att man bara kan njuta av livet så här. Så enkelt, i stillhet. Bortsett från rödhakens sång. När så solen kastar sina första strålar över hustaken och de andra fåglarna börjar sin morgonsång, tystnar rödhaken och jag gör mig klar för en ny arbetsdag.

Morgonstund med tända ljus

Det är något speciellt med tidiga morgonar. Kanske är det stillheten. Kanske är det vetskapen om att en hel ny dag står i vänte. Det är i alla fall min favorittid på dygnet.

Eftersom det är Lucia i dag, föll det sig naturlig att baka lussekatter innan jobb. Och samtidigt lyssna och se på SVT’s Luciafirande. Tur att jag kan se det här, från Norge.

Med saffrandoft i hela lägenheten, börjar jag i lugn och ro min jobbdag. Hemmakontor är nog bäst på vintern, då man behöver mer vila, mer mys, mer tända ljus, och en andra frukost.

Det börjar att kännas som jul

Det är första söndagen i advent. Ljusen har tänds och utanför faller snön. Det fina med adventstiden är att det nu är lov att ta det lugnt, vila, och mysa i soffan. Kanske inte det många tänker när man hör ordet jul. Men julstress är något vi själva skapar. Och inget du nödvändigtvis måste vara med på.

Tänk bara på naturen, årstiderna. På våren och sommaren är naturen full av liv. På hösten börjar ting lugna ned seg, och på vintern vilar naturen. Jag har lärt mig att kroppen följer årstiderna, och jag tänker lyssna på den.

Mörkret och kylan kräver mer sömn, mat och mysfaktorer. Julstressen låter jag stå utanför dörren. Julmys däremot, den är välkommen in.

Eftersom det är första advent, passar det jo fint att pynta lite inför jul. Lite i taget, så att an hinner längta lite.

Ha en fin första advent!

Att finna fram utan att följa en väg

“Att leva utan vägar verkade vara ett sätt att inte gå vilse”   – Naomi Shihab Nye

Att gå vilse när man har för många vägar att välja mellan. Att välja fel eller att välja rätt är inte den riktiga frågan här. Att välja överhuvudtaget är väl problemet.

Man kan inte gå vilse om man inte har en specifik väg att följa. Det finns inget rätt eller fel, inget ska eller inte ska. Som en kreativ människa kan jag intyga att det smartaste är att inte följa vägar om man inte vill gå vilse. Men man måste ha tro på att man hittar fram, annars är det ingen vits att ens börja.

Som entreprenör, optimist och idéskapare skapar jag mina egna vägar utan att veta om det, sedan går jag vilse, och lämnar vägen bakom mig. Många gånger vet jag inte vilken väg jag ska eller borde ta, så då väljar jag bort vägar. Det betyder att jag väljer bort konventionella vägar och det som alla andra tycker.

Som författare är detta viktig, och ibland det enda sättet att utveckla sin unika röst och nya idéer. För det är när man väljer bort vägar, där man onekligen kommer att gå vilse, som man hittar de magiska ingredienserna till storyen.

Så jag har eliminerat vägarna och går fritt över fjället, med en storslagen utsikt.

Jag är illa till mods…

…när jag efter att ha läst många nyheter om miljøförstöring, nya oljeborrningar, skogshuggande och dumpandet av avfall i haven genom åren, nu läser om ny orättvisa, skapat av inget annat än pengar. Där naturen och lokalbefolkningen än en gång får ta smällen.

Nu är det ett skyddad område utanför Australien som ska exploateras för att utvinna olja. “Skyddad” betyder visst inte någonting längre när pengar är involverade. Det är frustrerande. Ännu mer frustrerande är det att sitta här utan att kunna göra någonting. Att ett oljeföretak åker till andra sidan jordklotet och inte bryr sig om naturskydd är en sak. Men det som slår mig hårt är insikten att felet faktiskt ligger hos politikere, lobbyer og annat businessfolk. Att sätta ned foten och säga nej är väl kanske för mycket begärt av höguppsatta personer som egentligen ska värna om landets invånare och invånarnas intressen. Det politiska systemet världen över borde ta en titt på sig själv. För det verkar som att politikere sällan bara har invånarnas intresse i tankarna. Men det kommer väl inte som en överraskning.

Vad kan man göra? Är det bara pengar som styr sådana människor? Vad med en frisk planet, eller möjligheten för deras barnbarnsbarn att kunna njuta av den australiska kusten i framtiden?

Tyvärr är inte detta första gången pengar prioriteras över moral, rättvisa och en frisk planet. Annars skulle inte insekterna hålla på att försvinna, sjöfågler skulle inte lida av plast i magen och urfolk skulle inte jagas bort från sina hem. Den allt mindre kontakten med naturen, som ett resultat av ett liv i storstäderna, visar stora konsekvenser. Vi har ingen respekt för naturen längre, vi förstör, sliter isär, dumpar det vi inte vill ha och bidrar till fattigdom och utrotande av arter världen över. Detta på grund av att vi inte längre känner att vi behöver naturen. Vi har allt, önskar oss mer och mer, och tänker att vi kommer att få det.

Jag kan inte annat än sitta kvar med en orolig känsla i magen. En känsla som konkluderar med att om några år kommer möjligheten att kunna uppleva riktig natur bara ske genom böcker och gamla dokumentärer. Jag vill inte ens tänka på vad framtidens generasjoner kommer att tänka om oss.

Städernas dragningskraft

Jag är inte en person som älskar platser där det är fullt med folk. Normalt undviker jag att gå på stan på helgarna.

Med det sagt, så måste jag tillstå att jag ändå gillar städer. Speciellt storstäder. Det känns konstigt att säga det, som naturmänniska borde jag avsky betongklossar och asfaltvägar. Det gör jag. Ändå fascineras jag av arktitekturen, affärsfönstrar, kyrkor och kaféer. Det har en slags dragningskraft. Men det är inte vilken tid på dygnet som helst, som gäller för att kunna njuta av en stad. Den bästa tiden är på morgonen. Så tidigt att de flesta fortfarande sover, eller just dricker sin första kaffekopp för dagen. Då är städer som bäst.

Att promenera runt en lördagsmorgon med en kaffekopp i handen är nog en av de bästa sätten att uppleva en stad på. Förhoppningsvis är det också soligt, så att man får njuta av soluppgången. Jag längtar redan nu till soliga vårmorgonar och tidiga promenader.

Så ja, jag gillar städer. Men en sak som skulle göra det hela ännu bättre, är att kunna sätta sig på en bänk, i en park och känna doften av blomsteräng eller höra summandet av humlor som redan har påbörjat dagens arbete. Därför tycker jag att det är viktigt att skapa härliga naturliga parker, där man kan känna sig fri att tänka. Där parkens design inte känns inskränkande på något sätt. Tänk om man kunde få uppleva både stadskänslan och känsla av natur på en och samma promenad. Att få uppleva kontrasterna.

Kontraster i Paris

Julgranens hemligheter

Nu är julgranen pyntad och klar för julafton.

Det är något speciellt med att klä julgranen. För när man tittar lite mer noggrann upptäcker man oftast att det finns små berättelser som skapas. Vem är nötknäckaren som hänger och ler från öga till öga? Vart kommer ängeln av halm ifrån egentligen? Vem har målat den röda kulan med det isiga landskapet?

Med lite fantasi och ett öppet sinne kan magiska berättelser skapas rätt under julgranen.  Det tycker jag är extra roligt. För allt kan hända, och vanligtvis kan man få fram härliga julsagor som blir uppskattat underhållning bland julsällskapet.

Det är mitt tips till er som vill ha inspiration. Gör ett försök! Vem vet vad ni upptäcker om er själva, om julen och om berättelsernas styrka.

I väntan på snö…

…får jag nöja mig med det här.

Frosten kryper uppför fönsterrutorna varje natt nu. Och varje morgon gnistrar och ler den åt mig. Solen speglas i varje enskild iskristall och gör världen lite ljusare. Vintern är på väg in genom dörren, dock har snön inte kommit ännu.

Kan det inte bara snöa litegrann? Bara pytte, pytte lite?

Så att jag kan ta de första stegen på nyfallen snö. Njuta av den underbara känslan med knastrande ljud under fötterna och doften av snö i luften. Den där magiska känslan som genomsyrar min kropp varje år sedan jag var barn.

För om ni frågar mig så är det helt klart något magiskt med den första snön. Det går liksom inte att motstå att känna sig som ett litet barn igen.

 

Om att våga

För ett år sedan stod jag och en väninna vid gaten och väntade på att boarda flygplanet. Vi var på väg att uppfylla en av våra drömmar; en ryggsäcksresa i Sydamerika. Första stopp Rio de Janeiro.

Jag minns veckorna och månaderna innan resan. Herregud vilka tankar man hade. När man står inför en utmaning, vare det sig är ett prov, en svår situation eller en lång resa till något okänd, känner man sig alltid nervös. Det fanns så mycket man kunde oroa sig över. Och det gjorde jag. Självklart. Men jag såg också väldigt mycket fram emot det. Det fanns jo en anledning till att jag ville resa. Jag ville uppleva något nytt. Se och lära mig nya ting. Framför allt ville jag fylla mitt liv med ännu ett underbart äventyr.

Det att våga är alltid fyllt med mycket ångest, oro och rädsla. Inte för att det är farligt, utan för att det är så viktigt för en. Man oroa sig över att det kanske inte blir som man har tänkt sig. För tänk om den man vill säga “jag älskar dig” till inte säger det tillbaka? Eller tänk om den här idéen för ett projekt eller företag jag har går åt h*vete? Tänk om jag inte klarar av att resa så långt?

Det är helt okej att känna så. Vi alla känner så, ofta! Man måste lära sig att trotsa sin rädsla och våga göra det man drömmar om. För om du är som jag, är tanken på att inte göra det, och ångra det om några år, ännu värre. Så du har liksom inte något annat val 🙂

Mitt råd till mig själv är alltid: Inte sitt där och dröm om ting. Gör det! Du är väl vuxen, har upplevd både upp-och nedgångar, och har uppenbarligen klarat dig fint. Jag menar, vad är väl en ny resa mot att ha skaffat sig jobb och flyttat hemifrån? Vad är väl risken att bli skrattat åt och presentera din awesome projektidé för chefen mot hjärtesorgen efter att ha blivit dumpat av sin partner? Tro mig, du har mästrat så mycket. Du kommer att klara av det här också!

 

 

Det ligger snö i luften

Jag längtar så otroligt mycket till snön! Fjällen runt staden är vita och reflekteras i solen. Och igår kände jag doften av snö i luften. Är inte det härligt?

Jag längtar till knastrandet under mina fötter när jag kliver ut på första snön. Det gäller att ta sig tiden att verkligen njuta av de första stegen. Stanna upp och ta ett djupt andetag och känna vintern som har kommit. Äkta mindfullness och tacksamhet för att årstiderna fortfarande ändras. Det ska inte underskattas.

Jag hör många säga att de inte ser fram emot vintern. Det är mörkt, kallt och, beroende var man bor, slaskig (är det ett ord? Haha). Ja det är kall, det är mörkt och man känner sig trött och hängig. Jag älskar nog alla årstider. Men kontrasterna som uppstår när höst övergår till vinter, och vintern övergår till våren är de bästa.

Så för mig innebär den här tiden mys, reflektion, avslappning och magiska stunder. Gatulamporna med lite snö på påminner om Narnia. Kyrkan med den mörka himlen i bakgrunden påminner om en eller annan Charles Dickens saga. Frosten som glittrar i solnedgången och påminner om isdrottningens land.

Och om du inte håler med mig, då håller du nog med mig om att våren aldrig kommer att kännas lika bra som när man har en vinter bakom sig. Så håll ut! Och jag ska göra mitt bästa att ge några tips som ger en ljusare tillvaro i vintermörkret.

Här kommer det första.

  1. Ta dig tiden att vakna på morgonen. Ta en kaffe, toppa med grädde och kanel. Se ut i den mörka morgonen och njut av kaffeen. Att förknippa vintermorgonen med något gott ger bättre minnen av vintern 🙂