Stillhet i skogen

 

Grenar hänger, nästan rör vid den vita silkesfärgade substansen nedanför. Tyngd av en otrolig känsla av tystnad. Inget annat kan resa genom den friska luften. Inget annat behövs.

Tystnaden som bara kan produceras av naturen. En ekorres desperata jakt på mat att gömma för de kalla vintermånaderna. Det hackande ljudet av en hackspett som ekar över landskapet. Ljudet av små fötter av en entusiastisk fältmus på den första snöfria dagen på våren.

En larv som kryper långsamt uppför en stjälk och de fortfarande oanvända vingarna av en ung fjäril. Ett ljud av tusen små fötter som vandrar tillbaka till sitt slott. Bladen får en mjuk dusch av det första sommarregnet och bildar en flod av vattendroppar som reser nedför i stammen.

Detta måste utan tvekan vara den typ av tystnad jag föredrar.

 

Vilda ögonblick: Myran

Regnet häller ned utanför. Vinden sträcker sina gränser, och gråa dagar skrämmer bort soliga höstdagar. Då minns jag sommarvandringar i naturen. Jag minns särskilt en av dessa promenader, när jag passerade en myrstack. Jag kunde inte motstå att ta en bild av alla de små arbetarna som tar hand om sitt samhälle.

Det är fantastiskt hur synkroniserat de är. De verkar bara veta exakt vad de ska göra. Det finns ingen analysering, planering och organisering. En myra lever för att samarbeta med sina tusen grannar. Eftersom de vet att de är smartare tillsammans än ensamma. Oavsett om det är av erfarenhet eller evolution, har de funnit lösningen.

Det är roligt att dessa små individerna med sex fötter har funnit ett sätt att vara starkare än andra djur två gånger eller tre gånger i storlek. En myra på egen hand har inte mycket att skryta om. Om den vore ensam skulle den gå vilse, den skulle inte överleva länge. Men genom att omge sig med andra kan man lyfta individen till en högre nivå och nå en bättre version av sig själv.

Jag antar att vi inte är så annorlunda än myror, eller något annat djur för den delen. Vi vet alla att vi är starkare tillsammans än ensamma. Men ibland kan vi behöva en myrsack för att påminna oss om det.

Vinterträdgård

Under vintern kommer en hel del djur närmare våra hem. Delvis för att det är varmare nära husen, men också för att det ökar möjligheten att hitta mat. Båda sakerna kan du enkelt tillhandahålla och samtidigt göra din trädgård ett levande vinterparadis.

I mina ögon är de vackraste trädgårdarna de mest naturliga. De ger ett problemfritt lugn och samarbetar med naturen istället för att gå emot den. Om du vill att din trädgård ska vara fullt av liv även under de kalla månaderna kommer här några tips.

  • Låt löven ligga. Det kan låta okonventionellt, men lämna högen av löv i ett lugnt hörn av trädgården. Bara lämna det där, inget annat behövs. Högen med löv kommer att vara det varma och skyddande hemmet för olika insekter, maskar, möss och, om tunr är på din sida, kanske till och med en igelkott.

 

  • Häng upp fågelholkar redan på hösten. Många fåglar stannar under vintern och det är viktigt att de har ett ställe där de kan ta skydd. Tyvärr är vissa typer av skydd inte vanliga längre, så som gamla och döda ihåliga träd. Jag är säker på att det finns åtminstone lite utrymme i din trädgård för ett litet hem för en fågelfamilj. Olika typer av fågelholkar är alltid bra. Både för småfåglar och för större, t.ex. ugglor. Vem vet? Om du har tur kan du ha en uggla som sitter i din trädgård en natt.

 

  • Mat! Naturligtvis behöver djur också extra mat under vintern. Trevlig pyssel för en eftermiddag med barnen eller med vänner. Du behöver bara små kakformer, kokosfett, frön och garn. Blanda kokosfett med frön. Lägg ut kakformarna på bakpaper och fyll dem med fröröran. Sätt fast garn så att du kan hänga upp dem senare. Nu är du ett steg närmare att skapa en vacker pyntad gran i din trädgård, bara att vänta tills det stelnar. Ett annat kreativt tips för att uppgradera din trädgård under vintern är att hänga äpplen i träden.

 

ssa469471

 

 

 

To be a bird/Att vara en fågel

 

To be a bird in autumn time,

gathering in formations for the long trip,

to areas that are warmer than mine.

Flying through sunshine, wind and rain,

every autumn and fall has become the norm.

Wondering if it’s really worth the pain,

when you end up in the toughest storm.

But imagine the view on sunny days,

forests, mountains and glittering rivers,

to be a bird is not that bad anyways.

 

 

 

En annan typ av komfort

 

Jag hatar att vara den som pekar det ut för dig, men livet är inte lätt. Ibland blir det riktigt tufft. Det kan vara mycket stress på jobbet, eller kanske du är mitt i en familjekris. Ibland behöver du bara en time out. Vid dessa tillfällen känner jag mig dragen till att vara närmare naturen än någonsin. Kanske är det det dolda mänskliga behovet för ett band till det som ursprungligen skapade oss. Något djupt inuti oss, något som det moderna samhället försöker dölja.

När man går förbi träden och tittar upp på dess många grenar, som ett tecken på deras många års kunskap, påminner det mig om att allt fortsätter. Dessa träd har stått där i så många år, mot storm och regn och stått emot kalla vintrar. Och de ger oss fortfarande en annan typ av komfort som vi ibland behöver. Det är imponerande.

Ibland stannar jag upp och tänker på vad som skulle hända om vi inte har naturen att gå tillbaka till. Det skulle inte vara mycket kvar för oss, för att vara ärlig. Inga sjöar som kan ge oss djup. Inga träd som kan ta oss högt upp. Inga fåglar att lyssna på när alla andra är borta. Hur ska vi kunna överleva i en värld utan den naturliga försäkringen? Vad skulle hända med oss?

Men för tillfället ändras årstiderna fortfarande, jag har fortfarande träden som kan ge mig tröst och naturen fortsätter som den alltid har gjort. Något att vara tacksam för. Låt oss se till att det fortsätter så!

Ting jag älskar med hösten

Ah den där känslan när man kommer tillbaka till första skoldagen efter sommaren. Den första dagen av ett nytt skolår. Och hösten ligger i luften.

Jag vet att många andra känner sig lite deprimerade av tanken på hösten. Det är slutet på sommaren och dagarna blir mörkare. För mig är det faktiskt motsatt. Du tror mig inte? Här är en lista som berättar varför hösten är underbar:

Jag älskar doften av krispig luft på morgonen. Jag älskar att se färgförändringen på träden och solskenet genom de gyllene bladen. Jag älskar regnet pattra mot paraplyet. Jag älskar mörkret med alla dess ljus.

Jag älskar det ögonblick av total fred när man sitter vid lägerelden, lyssnar på träsprickningen och smaken av lättbrända marshmallows. Jag älskar att gå genom skogen, och känna att jag är en av många pusselbitar i denna värld.

Jag älskar att få mina händer smutsiga och skörda grönsaker, plocka blåbär och vinbär och titta på en spindel som kryper i säkerhet. Jag älskar att veta att årstiderna ändras, och naturen fortsätter som den alltid har gjort.

Jag älskar myset, lukten av kanelbullar och varm choklad med grädde. Jag älskar att titta på stormen som passerar och plocka äpplen som ligger kvar på marken. Jag älskar att veta att allt är möjligt. Precis som jag vet, att fröet jag sätter i jorden nu, kommer att få spira i vårsolen nästa år.

Ensam

 

Jag sitter vid sjön. Titta på två fåglar. Jag kan se reflektionen av himlen på vattenytan. Molnen rör sig långsamt. Trädarna beundrar sig i den medföljande spegeln.

Sitter ensam och beundrar utsikten. Bara jag. Ensam.

Skönheten att spendera tid ensam är möjligheten att känna vad du vill. Är du ledsen? Var ledsen! Är du glad? Var glad! Är du arg? Var arg! Det här är ögonblicket när ingen behöver bry sig. Du behöver inte bry dig. Du kan vara vad du är när du sitter här vid sjön.

Naturen ger mig alltid en känsla av att kunna vara mig själv, verkligen mig själv, samtidigt som jag känner mig trygg och omhändertagen. Tid för tystnad, tid för reflektion, tid för mig själv.

Det är något som verkligen uppskattas!

 

 

Rädsla vs. Verklighet

The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown
H.P. Lovecraft, Supernatural Horror in Literature

Rädsla kan visas på många olika sätt och förekommer i många olika situationer. Man kan vara rädd för spindlar, ormar eller höjder. Man kan vara rädd för ensamhet, sociala tillställningar eller kanske båda.

Många av dessa rädslor är rotade inuti individen. Och det viser sig i vissa beteenden. Att vara rädd för att förlora ett jobb, kommer oundvikligen leda till mer stress. Att vara rädd för att förlora en partner eller en älskad vän kan visa sig i svartsjuka. Att vara rädd för misslyckande hindrar oss från att förverkliga våra drömmar. Den värsta typen av rädsla kan dock få människor att själviska, kallhjärtade och rakt igenom göra dem till hatare.

Rädslan för det okända.

När något är obekant för oss känner vi rädsla och vi skapar en försvarsmekanism. I grund och botten försöker vi skydda oss mot eventuell fara. Det är helt enkelt en överlevnadsmekanism. Så vi reagerar med misstankar, avslag och oro. Vad händer med mig? Och där har vi kommit till kärnan av själviskhet. Ett bekymmer över vår egen välfärd och förakt av andra människor som bara råkar vara annorlunda, men som likaväl är som du och jag.

I dagens situation testas vår förmåga att visa vänlighet mot det okända. Trots att vissa är mer komplicerade än det här, tror jag att de flesta dagens problem i vårt samhälle uppstår genom rädsla för de okända. Människor verkar ha rädsla för att förlora sin egen identitet när de öppnar sitt samhälle för något som är nytt och annorlunda. Alla har givetvis rätt att känna hur de känner och det kan finnas särskilda skäl för det. Men vi måste komma ihåg att ibland rädsla kommer från oss och kan ha inget att göra med verkligheten. Därför säger jag: skruva rädsla! Låt inte rädsla stå i vägen för att öppna våra armar mot resten av världen. Låt oss vara öppet och lära känna unkown innan vi dömer, stäng dörrar och gränser. Låt inte rädsla förhindra oss från att vara snäll, generös och empatisk människor. Rädsla hindrar verkligen drömmar från att bli sanna, inte bara våra egna.

_________________________________________________________________

Fear vs. Reality

Fear can be shown in many different ways and occurs in many different situations. One can be afraid of spiders, snakes or hights. One can be afraid of loneliness, social settings or maybe both.

Many of those fears are rooted inside of the individual. And it will show itself in certain behaviours. Being afraid of loosing a job, will inevitable lead to more stress. Being afraid of loosing a partner, or a beloved friend, may  show itself in jealousy. Being afraid of failure prevents us from pursuing our dreams. The worst kind of fear, though, can make humans look selfish, cold-hearted and straight through turn them into haters.

The fear of the unkown.

When something is unfamiliar to us, we feel fear and we put up a defence mechanism. Basically, we are trying to protect ourselves against possible danger. It is, simply put, a survival mechanism. So, we react with suspicion, rejection and concern. What will happen to me? And there, right there, we arrived at the core of selfishness. The concern of our own welfare, and a disregard of other human beings who just happen to be different, but yet so alike you and me.

In todays situation, our ability to show kindness towards the unkown is put to the test. Even though things are more complicated than this, I believe that most of todays problems in our society arise through fear of the unkown. People seem to have a fear of loosing their own identity when opening up their society for something that is new and different. Everyone is of course entitled to feel how they feel and there might be special reasons for it. But we must remember that sometimes fear is coming from within us and might have nothing to do with reality. Therefore, I say: screw fear! Do not let fear stand in the way of opening our arms towards the rest of the world. Let us be open-minded and get to know the unkown before we judge, close doors and borders. Do not let fear prevent us  from being kind, generous and empathetic humans. Fear does indeed prevent dreams from coming true, not just our own.