Påskpyssel

Jag gillar julen, men jag älskar påsk. Det har tagit mig lång tid att inse det, och ännu längre att erkänna det. För jul är väl ändå den helgen man SKA älska, eller?

Med tiden som jag har blivit vuxen, har jag fått en mer småmysig än magisk inställning till julen. Kanske julen är barnens högtid, och påsken tillhör de vuxna? För när det är påsk är jag himla entusiastisk. Jag börjar se efter gula saker i second hand-butikerna. Och besöker blomsteraffärerna minst tre gångar i veckan. För jag längtar efter blommor, och våren. Efter en mörk, mysig vinter, längtar jag efter en färgerik, solig vår. Den känslan fördjupas liksom och koncentreras i en längtansfull, kribblande tid som leder fram till påskhelgen.

Det bästa då är att sätta i gång med påskpyssel. Vackra färger, glänsande ägg och doftande blommor. Härligt!

Belgiska våfflor

Här är söndagfrukostarna fyllda med kaffe, appelsinjuice och våfflor. För vad vore en helg utan våfflor? Inget, precis! och belgiska våfflor ska det vara! Jag tänkte därför dela med mig av mitt beprövade våffelrecept för belgiska våfflor.

Ingredienser

4, 7 dl mjöl, 1.7 dl socker, 3,5 tsk bakpulver, 2 ägg, 3, 5 dl mjölk, 2,3 dl smält smör, 1 tsk vaniljpulver

Seperera äggula och äggvita. Vispa ihop äggula med socker och tillsätt mjölk och smör. Blanda sedan ihop mjöl, bakpulver och vaniljpulver och tillsätt allt till smeten. Blanda ordentligt. Vispa äggvitan tills den styvnar och rör försiktigt in i smeten. Nu är det bara att grädda i våffeljärn och… et voilà! En härlig söndagfrukost!

Att städa våren


Skrubba, tvätta, putsa, damma,
svetten rinner nedför panna,
en och annan han förbanna.
Fönster, golv, rum och hylla.

Jepp, vårstädningen är i gång i många hushåll. Själv har jag inte haft tid att göra något ännu. Jag ser att fönsterna behöver en rejäl omgång. Och kökets bortglömda skrån skriker efter en väldoftande rengöring.

Jag är egentligen mer avslappnad till städning och rengöring än jag skulle vilja erkänna för mig själv. Man vill gärna vara perfekt i denne kategori också, men vem orkar det? Det är så mycket annat som tar ens uppmärksamhet i vardagen. Sedan kommer den där påminnelsen när jag tränar Yoga och passar på att ta en titt under Tv-bänken.

Det är alltså bara att sätta igång. Jag är väldig emot starka kjemikalier i hemmet. För det första så är det inte bra för miljön. För det andra är det inte bra för oss. Små molekyler av kjemikalier hänger kvar i luften efteråt, som man sedan antingen andas in, eller som sätter sig på dammet som bildas de nästa veckorna. Inte så roligt att tänka på. Därför investerar jag i økologiska rengöringsmedel med mild och naturlig doft, och som rengör minst lika bra. Dessa finns i de flesta stora mataffärerna eller i økologiska affärer.

Eller så använder man citron, bakpulver, ättika, och salt. Ja, ni känner säkert till sådana huskurer. Löjligt enkelt faktiskt. Och hälsovännlig.

Balkongen har i alla fall fått sig en omgång. Det kan jag stoltsera med. Högtrykkstvätt och lite skrubbing här och där, så blev den nästan om ny igen. Nu måste den bara målas med olja, så kan jag börja med att sätta ut växter. Härligt med vår!

Att finna fram utan att följa en väg

“Att leva utan vägar verkade vara ett sätt att inte gå vilse”   – Naomi Shihab Nye

Att gå vilse när man har för många vägar att välja mellan. Att välja fel eller att välja rätt är inte den riktiga frågan här. Att välja överhuvudtaget är väl problemet, eller?

Man kan inte gå vilse om man inte har en specifik väg att följa. Det finns inget rätt eller fel, inget ska eller inte ska. Som en kreativ människa kan jag intyga att det smartaste är att inte följa vägar om man inte vill gå vilse. Men man måste ha tro på att man hittar fram, annars är det ingen vits att ens börja.

Som entreprenör, optimist och idéskapare skapar jag mina egna vägar utan att veta om det, sedan går jag vilse, och lämnar vägen bakom mig. Många gånger vet jag inte vilken väg jag ska eller borde ta, så då väljar jag bort vägar. Det betyder att jag väljer bort konventionella vägar och det som alla andra tycker.

Som författare är detta viktig, och ibland det enda sättet att utveckla sin unika röst och nya idéer. För det är när man väljer bort vägar, där man onekligen kommer att gå vilse, som man hittar de magiska ingredienserna till storyen.

Så jag har eliminerat vägarna och går fritt över fjället, med en storslagen utsikt.

Valnötskaka

Eftersom jag ofta har hemmakontor och gillar att äta medan jag jobbar, är hembakat nästan en rutin här hemma. Idag var inget undantag, jag tyckte att det kändes som en dag för valnötskaka. Här är receptet för den som vill prova sig:

Nötig Valnötskaka

200 g hackade valnötter, 150 g smör, 1,5 dl socker, 4 ägg, 2,5 dl mjöl, 1 tsk bakpulver, 1 krm salt, 1/2 tsk vaniljpulver, 1 tsk kanel, 1/2 tsk kardemomma

Sätt ugnen på 175 grader och hacka valnötterna. Rör socker och smör pösigt. Tillsätt äggen en i taget. Blanda väl. Blanda mjölet med bakpulver och resten av de torra ingredienserna. Rör till en jämn smet. Häll smeten i en smord och bröad kakform och grädda i mitten av ugnen i ca. 30 min. Låt svalna och pudra över lite florsocker.

Kakan blev väldig lyckad!

När solen kommer fram

De var så fint väder här att jag bara var tvungen att fara innom blomsterhandeln. Jag får en sådan härlig känsla i hela kroppen så fort jag går innom genom dörrarna där, och får se på alla fina blommor de har. Inspiration sådet knakar alltså. De hade inte fått in så jättemycket ännu, det är jo bara mars, men några sticklingar fick jag med mig. Påskliljor och pärlhyacintockså såklart. De är de första blommorna som får pryda balkongen. Passade också på att köpa några frön.

Jag ska jo förvandla balkongen till ett paradis av fina blommor, grönsaksplantor och örter. Av sticklingarna valde jag Superpetunia, Bacopa och en Pelargonia Zonale. De får stå på köksfönsterbänken till temperatiren tillåter att de får flytta ut på balkongen.

Sedan såddes det också en massa. Solrosor, gurka, tomat, basilika, timjan, chili och indiankrasse.

Passade också på att omplantera lite gröna inomhusväxter. De här sticklingarna av Ampelliljan har nu fått sin egen kruka.

En grön balkong blir till

Jag har jo ett projekt på gång där jag skapar en balkongträdgård. En balkong är förstås ingen begränsning för att odla och med en större balkong kan jag nog få till mycket. Jag har planerat vilka blommor som jag vill ha, vilken design och vilka grönsaker som passar.

Tyvärr är det lite för kallt och tidigt på våren för att sätta ut alla plantor. Men påskliljor och styvmorsvioler klarar sig utmärkt även om natten bjuder på några minus grader. Så det kan man fint starta med.

Jag gillar att botanisera i Second hand-affärer, och har varit på jakt efter ett fågelbad til balkongen. Nu hittade jag denna. Inte helt säker på vad det ska vara egentligen, men för mig blev det i alla fall ett fågelbad. Ett fint sådant.

Visst är den fin? Passar jo perfekt!

En blå dörr

Den här veckan hade Skrivutmaningen på Instagram en utmaning om att skriva en text om en låst dörr och vad som döljer sig bakom den. Den blåa dörren inspirerade mig till att skriva flera texter. Jag valde ut två av dem att lägga ut här.

Text 1

En stor blå dörr.
Låst och stängt för folkets begär.
Barn och vuxen, hund och katt, ingen är välkommen här.
Men vad döljer sig bakom en sådan dörr?
En häst, ett hus eller en gammal kärr?
En stor blå dörr, som vi alla håller kär.
Säg vem är det som bor här?
Jag knackar på, väntar och hör en röst; “Vem där?”
Innan jag hinner svara, öppnas dörren,
ögon blinkar, ansiktet ler; “Men, är du redan här?”

__________________________________

Text 2

Dörrenstirrar mot henne, som om hon vore en främmande. Innan modet lämnar henne, öppnar hon den. Hon visste att hon borde hålla sig borta. Borta, långt borta.

Men hon går in ändå. Det finns ingen återvändo. Skrattet och musiken från övervåningen når hela vägen ned till den stora hallen. Någon kommer och tar hennes jacka. Hon stirrar uppåt. Nu Finn’s det verkligen ingen återvändo. Steg för steg går hon uppför trappan, det känns som en evighet.

Ljus, musik och leende ansiktet möter henne. Hela salen bryter ut i applåder.

Jag är illa till mods…

…när jag efter att ha läst många nyheter om miljøförstöring, nya oljeborrningar, skogshuggande och dumpandet av avfall i haven genom åren, nu läser om ny orättvisa, skapat av inget annat än pengar. Där naturen och lokalbefolkningen än en gång får ta smällen.

Nu är det ett skyddad område utanför Australien som ska exploateras för att utvinna olja. “Skyddad” betyder visst inte någonting längre när pengar är involverade. Det är frustrerande. Ännu mer frustrerande är det att sitta här utan att kunna göra någonting. Att ett oljeföretak åker till andra sidan jordklotet och inte bryr sig om naturskydd är en sak. Men det som slår mig hårt är insikten att felet faktiskt ligger hos politikere, lobbyer og annat businessfolk. Att sätta ned foten och säga nej är väl kanske för mycket begärt av höguppsatta personer som egentligen ska värna om landets invånare och invånarnas intressen. Det politiska systemet världen över borde ta en titt på sig själv. För det verkar som att politikere sällan bara har invånarnas intresse i tankarna. Men det kommer väl inte som en överraskning.

Vad kan man göra? Är det bara pengar som styr sådana människor? Vad med en frisk planet, eller möjligheten för deras barnbarnsbarn att kunna njuta av den australiska kusten i framtiden?

Tyvärr är inte detta första gången pengar prioriteras över moral, rättvisa och en frisk planet. Annars skulle inte insekterna hålla på att försvinna, sjöfågler skulle inte lida av plast i magen och urfolk skulle inte jagas bort från sina hem. Den allt mindre kontakten med naturen, som ett resultat av ett liv i storstäderna, visar stora konsekvenser. Vi har ingen respekt för naturen längre, vi förstör, sliter isär, dumpar det vi inte vill ha och bidrar till fattigdom och utrotande av arter världen över. Detta på grund av att vi inte längre känner att vi behöver naturen. Vi har allt, önskar oss mer och mer, och tänker att vi kommer att få det.

Jag kan inte annat än sitta kvar med en orolig känsla i magen. En känsla som konkluderar med att om några år kommer möjligheten att kunna uppleva riktig natur bara ske genom böcker och gamla dokumentärer. Jag vill inte ens tänka på vad framtidens generasjoner kommer att tänka om oss.

Att re-odla grönsaker

På sista tiden har jag börjat känna mig väldig ivrig att komma igång och odla på balkongen. Men tiden är inte helt inne än för att så frön och köpa vårblommor. Jag vill gärna vänta lite till. Medan jag väntar på att dagsljuset ska vara längre, har jag börjat re-odla grönsaker som vi äta mycket av i hushållet.

Vårlök är en stor favorit att använda i matlagningen. Dock tycker jag inte om att slänga stubbarna med rötter som blir över. Så jag satte de helt enkelt i ett glas med lite vatten och lät det stå framme på fönsterbrädet i köket. Sakta men säkert började bladen växa och vips så hade jag re-odlat vårlök.

Jag satte dem i jord och de trivs och växer väldigt bra. Hela fönsterbrädan är nu full med olika storlekar av vårlök. Plötsligt har det kommit en grönska in i huset som jag så innerligt längtar efter på våren.

Ett tips är alltså att re-odla, nu när man ännu inte kan odla mycket annat. Sallad, vitlök och ingefära också fint att re-odla. Morot är också ett tipps. De gröna bladen på morot kan ätas. Till och med ananas kan re-odlas. Det blir nog ingen frukt av det, men en fin planta att ha i huset.

P.s. Som ni ser borde jag kanske börja med vårstädningen. Fönstret är jo helt nedsmutsat 🙂