En, två, tre, fyra,…nio, tio, elva, tolv….
Tolv sångsvanar med högburna huvuden och långa hals. Vattendroppar som rinner av de vita fjäderdräkterna. Med huvudet först dyker en av dom under, och visar upp de stora praktfulla stjärtfjädrarna. Med den långa halsen når den dom smakrika, saftiga vattenplantorna som gömmer sig dit ljuset knappt når. Där livet är vått, sandigt, och långsam. Bortsett från buksimmare som simmar omkring med sina små ben.
Gråa är dom, dom unga svanarna från i år. Dom har inte fått sina vuxendräkter ännu. Lågmält snackar dom med sina föräldrar. Eller med äldre syskon, moster eller farbror. Det är omöjligt att veta. Men det ser ut som att hela flocken passar på de unga. Samlar dom i mitten och håller sig nära dom. Som en flock gör, beskydda unga, och lära dom allt inför vuxenlivet.
Nu snackar hela flocken till varandra. Ett annat språk. Undrar dom över vem jag är? Eller ska de bestämma när de flyttar söderut för vintern? För min del kan dom gärna stanna. Och sprida glädje för var och en som går förbi här.
Wild moments: Common Swan
One, two, three, four, … nine, ten, eleven, twelve ….
Twelve common swans with high heads and long necks. Water drops running down the white plumage. One of them dives under, heads first, showing off the great magnificent tail feathers. With its long neck, it reaches those tasty, succulent water plants that hide where the light hardly reaches. Where life is wet, sandy, and slow. Except for the Water Boatman who swims around with his little legs.
Gray are they, the young swans from this year. They haven’t got their adult costumes yet. They talk with their parents. Or with older siblings, aunts or uncles. It is impossible to know. But it looks like the whole flock loks out for the young. Gather them in the middle and stay close to them. As a flock does, protecting the younger ones, and teaching them everything before adulthood.
Now the whole flock talks to each other. Another language. Do they wonder who I am? Or are they deciding on when to move south for the winter? For my part, they can gladly stay. And spreading joy to everyone passing by here.
