Jag är illa till mods…

…när jag efter att ha läst många nyheter om miljøförstöring, nya oljeborrningar, skogshuggande och dumpandet av avfall i haven genom åren, nu läser om ny orättvisa, skapat av inget annat än pengar. Där naturen och lokalbefolkningen än en gång får ta smällen.

Nu är det ett skyddad område utanför Australien som ska exploateras för att utvinna olja. “Skyddad” betyder visst inte någonting längre när pengar är involverade. Det är frustrerande. Ännu mer frustrerande är det att sitta här utan att kunna göra någonting. Att ett oljeföretak åker till andra sidan jordklotet och inte bryr sig om naturskydd är en sak. Men det som slår mig hårt är insikten att felet faktiskt ligger hos politikere, lobbyer og annat businessfolk. Att sätta ned foten och säga nej är väl kanske för mycket begärt av höguppsatta personer som egentligen ska värna om landets invånare och invånarnas intressen. Det politiska systemet världen över borde ta en titt på sig själv. För det verkar som att politikere sällan bara har invånarnas intresse i tankarna. Men det kommer väl inte som en överraskning.

Vad kan man göra? Är det bara pengar som styr sådana människor? Vad med en frisk planet, eller möjligheten för deras barnbarnsbarn att kunna njuta av den australiska kusten i framtiden?

Tyvärr är inte detta första gången pengar prioriteras över moral, rättvisa och en frisk planet. Annars skulle inte insekterna hålla på att försvinna, sjöfågler skulle inte lida av plast i magen och urfolk skulle inte jagas bort från sina hem. Den allt mindre kontakten med naturen, som ett resultat av ett liv i storstäderna, visar stora konsekvenser. Vi har ingen respekt för naturen längre, vi förstör, sliter isär, dumpar det vi inte vill ha och bidrar till fattigdom och utrotande av arter världen över. Detta på grund av att vi inte längre känner att vi behöver naturen. Vi har allt, önskar oss mer och mer, och tänker att vi kommer att få det.

Jag kan inte annat än sitta kvar med en orolig känsla i magen. En känsla som konkluderar med att om några år kommer möjligheten att kunna uppleva riktig natur bara ske genom böcker och gamla dokumentärer. Jag vill inte ens tänka på vad framtidens generasjoner kommer att tänka om oss.

Att re-odla grönsaker

På sista tiden har jag börjat känna mig väldig ivrig att komma igång och odla på balkongen. Men tiden är inte helt inne än för att så frön och köpa vårblommor. Jag vill gärna vänta lite till. Medan jag väntar på att dagsljuset ska vara längre, har jag börjat re-odla grönsaker som vi äta mycket av i hushållet.

Vårlök är en stor favorit att använda i matlagningen. Dock tycker jag inte om att slänga stubbarna med rötter som blir över. Så jag satte de helt enkelt i ett glas med lite vatten och lät det stå framme på fönsterbrädet i köket. Sakta men säkert började bladen växa och vips så hade jag re-odlat vårlök.

Jag satte dem i jord och de trivs och växer väldigt bra. Hela fönsterbrädan är nu full med olika storlekar av vårlök. Plötsligt har det kommit en grönska in i huset som jag så innerligt längtar efter på våren.

Ett tips är alltså att re-odla, nu när man ännu inte kan odla mycket annat. Sallad, vitlök och ingefära också fint att re-odla. Morot är också ett tipps. De gröna bladen på morot kan ätas. Till och med ananas kan re-odlas. Det blir nog ingen frukt av det, men en fin planta att ha i huset.

P.s. Som ni ser borde jag kanske börja med vårstädningen. Fönstret är jo helt nedsmutsat 🙂

Städernas dragningskraft

Jag är inte en person som älskar platser där det är fullt med folk. Normalt undviker jag att gå på stan på helgarna.

Med det sagt, så måste jag tillstå att jag ändå gillar städer. Speciellt storstäder. Det känns konstigt att säga det, som naturmänniska borde jag avsky betongklossar och asfaltvägar. Det gör jag. Ändå fascineras jag av arktitekturen, affärsfönstrar, kyrkor och kaféer. Det har en slags dragningskraft. Men det är inte vilken tid på dygnet som helst, som gäller för att kunna njuta av en stad. Den bästa tiden är på morgonen. Så tidigt att de flesta fortfarande sover, eller just dricker sin första kaffekopp för dagen. Då är städer som bäst.

Att promenera runt en lördagsmorgon med en kaffekopp i handen är nog en av de bästa sätten att uppleva en stad på. Förhoppningsvis är det också soligt, så att man får njuta av soluppgången. Jag längtar redan nu till soliga vårmorgonar och tidiga promenader.

Så ja, jag gillar städer. Men en sak som skulle göra det hela ännu bättre, är att kunna sätta sig på en bänk, i en park och känna doften av blomsteräng eller höra summandet av humlor som redan har påbörjat dagens arbete. Därför tycker jag att det är viktigt att skapa härliga naturliga parker, där man kan känna sig fri att tänka. Där parkens design inte känns inskränkande på något sätt. Tänk om man kunde få uppleva både stadskänslan och känsla av natur på en och samma promenad. Att få uppleva kontrasterna.

Kontraster i Paris

5 ikke-miljörelaterade anledningar till att ta tåget

Detta inlägg är för dig som har problem att övertala andra att ta tåget istället för flyg? Jag har skrivit ihop en liten lista som kan vara till hjälp

Det visar sig nämligen finnas fler skäl att undvika flyg än den uppenbara miljörelaterade.

Här är fem skäl till varför man borde föredra tåget:

1. Inga säkerhetskontroller.

Tänk att slippa stressa med att plocka upp all elektronik och hygienprodukter ur kofferten. Ta av sig smycken och bälte, bara för att sedan bli valt ut till de där helt slumpmässiga extra-kontrollerna. Ja, det gör de på mig varje gång. Vilken slump va?

2. Ingen undran om man kommer att bli sjuk igen den här gången.

Mer än sällan blir jag förkylt efter en flygresa. Jag vill helst inte tänka på alla bakterier som roterar runt i flyget, utan att man kan ventilera. Bästa argumentet för en som har bakterieskräck

3. Tåget känns mer rymlig.

ÄR mer rymlig för den delen också. Det gör allting bara mycket bättre. Helt ärligt, vem säger inte nej till mer personlig utrymme när man är ute och reser?

4. Extra fritimmar.

Säg det här till en tonårsförälder eller stressad anställd. Tänk att ha några extra timmar fri. Jag kan sitta och se på landskapet, drömma mig bort eller läsa en bok. Eller så tar jag chansen till några effektiva jobbtimmar, helt ostört. När får man annars chansen till sådana “extra” timmar?

5. Tågresor gör oss mer kreativa.

Så är det i alla fall för mig. Jag kan sitta och skriva dikter, texter till bokidéer, en ny handlingsplan för framtidiga prosjekt eller komma på lösningar till jobbproblem. En bättre kreativ boost kan man leta efter. Väldig bra argument om man måste övertala chefen in en kreativ bransch att välja en miljövänligare transport.

Så, det var det. Hoppas du får användning för detta. Dela gärna med dig av ditt egna argument för att ta tåget istället för flyg i kommentarfältet.

En urgammal skog

Ett nytt bidrag till #skrivutmaningen Denna gång handlar det om skogen, och ska innehålla orden morgondagg, benrester, sav, bärnsten, skrapsår och plastpåse. 

En urgammal skog.
Tidens gång återspeglas här,
som en tjock historiebok.

Bärnsten berättar om en urskog en gång i tiden,
där den gamla granens skrapsår skapade en evighetsbubbla att bevara historien i,
som sedan blev täckt av havets nyckfulla vågor.

Björkens tappta sav, söt och näringsrik, 
berättar om människans bruk av skogen.

Benrester som en gång sprang bland träden
berättar om livets gång,
i denna gamla skog.

En plastpåse som glittrar av morgondagg
berättar om hur ting bevaras, används och blir liggande,
för nästa generasjon att beskåda.
I denna urgamla skog.

Utanför mitt fönster

Jag deltar i veckans #skrivutmaningen “Utanför mitt fönster”:

Himlen öppnar sig med ett brak och lyser upp hela gatan. Regnet ösar ned. Stora, feta regndroppar träffar gatustenarna och far åt olika håll. Små pölar bildas längs trottoarstenen. Pölarna förenas i en bäck och rinner längs asfalten mot avloppet. Cigarettfimpar, snuspåsar och glömda kvitteringar följer med. Det är det jag tror i alla fall. Det, och annat som finner sitt öde längs asfaltkanten. 

I gatulampornas sken blir regndropparna allt färre. Snart är det bara några enstaka droppar som vittnar om regnvädret. Och pölarna såklart. Regnpölarna med allt vad det innebär. 
På andra sidan gatan, i huset med den falska franska arkitekturen, öppnas dörren till en av balkongerna. De svarta järnstängarna som utgör balkongen står i kontrast mot den mjuka himelsblåa fasaden.

En gammal dam tar ett steg ut på balkongen med en kanna i handen. Hon vattnar de röda pelargonerna med omsorg innan hon skyndar sig in igjen. 
Det har blivit helt mörkt nu. I gatulampornas sken speglas regnpölarna…

Hoppas denna text väckte lite nyfikenhet. Jag tänker prova något nytt och skriva en kort historia av detta, fortsättningen följer med nästa skrivutmaning 🙂

Tallen

Högt ovanför mig sitter en kråka och ropar på sina kamrater.

Ropet går igenom grenar av tall och gran.

Högt upp i tallen,

där kråkan sitter,

vajar de långa barrnålarna i vinden.

Vem är du?

frågar jag tallen.

Jag får inget svar.

Borde jag kanske fråga en gång till,

denna gång högre?

VEM ÄR DU?

Inget svar.

Som om jag förväntade mig något annat.

En tall.

Så stor och så liten på en och samma gång.

Vet den att den är en tall?

Om den nu kan grubbla över det.

Det är nog bara det den är.

Bara sådär.

Den existerar, men har inte definerat sig själv.

En tall.

Omkring 62 år gammal kanske.

Gammal, men ytterst beroende på hur man ser det.

På vintern sover den.

Ensam, men ändå inte.

Det är så mycket liv runt omkring tallen,

till och med på vintern!

Den är hem åt så många organismer.

Det är alltid något på gång.

Nästa år, ska den ta och växa lite mer.

Så att den kan se över de andra höga tallarna.

Och lära känna det nya fågelparet som byggde bo bland grenarna i  våras.

Den var så upptagen med ekorrens ungar just då.

Jeg går min väg.

Fortfarande upptagen av tallens stilla väsen.

Julgranens hemligheter

Nu är julgranen pyntad och klar för julafton.

Det är något speciellt med att klä julgranen. För när man tittar lite mer noggrann upptäcker man oftast att det finns små berättelser som skapas. Vem är nötknäckaren som hänger och ler från öga till öga? Vart kommer ängeln av halm ifrån egentligen? Vem har målat den röda kulan med det isiga landskapet?

Med lite fantasi och ett öppet sinne kan magiska berättelser skapas rätt under julgranen.  Det tycker jag är extra roligt. För allt kan hända, och vanligtvis kan man få fram härliga julsagor som blir uppskattat underhållning bland julsällskapet.

Det är mitt tips till er som vill ha inspiration. Gör ett försök! Vem vet vad ni upptäcker om er själva, om julen och om berättelsernas styrka.

Skrivutmaningen: En färd med varmluftsballong

 

Jag följer #Skrivutmaningen på Instagram och det händer att jag är med i någon av skrivutmaningarna de postar under helgen. Förra helgen blev det därför denna text där man skulle beskriva en färd i en varmluftsballong.

 

En färd i varmluftsballongen. 

Den står helt stilla. Helt stilla. Världen alltså.

Så kommer vinden.  Med färgglada träd i bakgrunden sätter vi av mot söder, där vårens blommor spirar. 

Landskapet under oss förändras från det ena till det andra. Byer, städer, älv och skog.

Passagerarna gapar över utsikten, men håller sig fast i korgen så att fingerknogarna vitnar.

Själv sitter jag högst upp på självaste ballongen. Det blir mer äventyrlig på det sättet.

Kanadagässen gör mig sällskap efter en stund och tillsammans flyger vi mot horisonten.