Städernas dragningskraft

Jag är inte en person som älskar platser där det är fullt med folk. Normalt undviker jag att gå på stan på helgarna.

Med det sagt, så måste jag tillstå att jag ändå gillar städer. Speciellt storstäder. Det känns konstigt att säga det, som naturmänniska borde jag avsky betongklossar och asfaltvägar. Det gör jag. Ändå fascineras jag av arktitekturen, affärsfönstrar, kyrkor och kaféer. Det har en slags dragningskraft. Men det är inte vilken tid på dygnet som helst, som gäller för att kunna njuta av en stad. Den bästa tiden är på morgonen. Så tidigt att de flesta fortfarande sover, eller just dricker sin första kaffekopp för dagen. Då är städer som bäst.

Att promenera runt en lördagsmorgon med en kaffekopp i handen är nog en av de bästa sätten att uppleva en stad på. Förhoppningsvis är det också soligt, så att man får njuta av soluppgången. Jag längtar redan nu till soliga vårmorgonar och tidiga promenader.

Så ja, jag gillar städer. Men en sak som skulle göra det hela ännu bättre, är att kunna sätta sig på en bänk, i en park och känna doften av blomsteräng eller höra summandet av humlor som redan har påbörjat dagens arbete. Därför tycker jag att det är viktigt att skapa härliga naturliga parker, där man kan känna sig fri att tänka. Där parkens design inte känns inskränkande på något sätt. Tänk om man kunde få uppleva både stadskänslan och känsla av natur på en och samma promenad. Att få uppleva kontrasterna.

Kontraster i Paris

5 ikke-miljörelaterade anledningar till att ta tåget

Detta inlägg är för dig som har problem att övertala andra att ta tåget istället för flyg? Jag har skrivit ihop en liten lista som kan vara till hjälp

Det visar sig nämligen finnas fler skäl att undvika flyg än den uppenbara miljörelaterade.

Här är fem skäl till varför man borde föredra tåget:

1. Inga säkerhetskontroller.

Tänk att slippa stressa med att plocka upp all elektronik och hygienprodukter ur kofferten. Ta av sig smycken och bälte, bara för att sedan bli valt ut till de där helt slumpmässiga extra-kontrollerna. Ja, det gör de på mig varje gång. Vilken slump va?

2. Ingen undran om man kommer att bli sjuk igen den här gången.

Mer än sällan blir jag förkylt efter en flygresa. Jag vill helst inte tänka på alla bakterier som roterar runt i flyget, utan att man kan ventilera. Bästa argumentet för en som har bakterieskräck

3. Tåget känns mer rymlig.

ÄR mer rymlig för den delen också. Det gör allting bara mycket bättre. Helt ärligt, vem säger inte nej till mer personlig utrymme när man är ute och reser?

4. Extra fritimmar.

Säg det här till en tonårsförälder eller stressad anställd. Tänk att ha några extra timmar fri. Jag kan sitta och se på landskapet, drömma mig bort eller läsa en bok. Eller så tar jag chansen till några effektiva jobbtimmar, helt ostört. När får man annars chansen till sådana “extra” timmar?

5. Tågresor gör oss mer kreativa.

Så är det i alla fall för mig. Jag kan sitta och skriva dikter, texter till bokidéer, en ny handlingsplan för framtidiga prosjekt eller komma på lösningar till jobbproblem. En bättre kreativ boost kan man leta efter. Väldig bra argument om man måste övertala chefen in en kreativ bransch att välja en miljövänligare transport.

Så, det var det. Hoppas du får användning för detta. Dela gärna med dig av ditt egna argument för att ta tåget istället för flyg i kommentarfältet.

En urgammal skog

Ett nytt bidrag till #skrivutmaningen Denna gång handlar det om skogen, och ska innehålla orden morgondagg, benrester, sav, bärnsten, skrapsår och plastpåse. 

En urgammal skog.
Tidens gång återspeglas här,
som en tjock historiebok.

Bärnsten berättar om en urskog en gång i tiden,
där den gamla granens skrapsår skapade en evighetsbubbla att bevara historien i,
som sedan blev täckt av havets nyckfulla vågor.

Björkens tappta sav, söt och näringsrik, 
berättar om människans bruk av skogen.

Benrester som en gång sprang bland träden
berättar om livets gång,
i denna gamla skog.

En plastpåse som glittrar av morgondagg
berättar om hur ting bevaras, används och blir liggande,
för nästa generasjon att beskåda.
I denna urgamla skog.

Utanför mitt fönster

Jag deltar i veckans #skrivutmaningen “Utanför mitt fönster”:

Himlen öppnar sig med ett brak och lyser upp hela gatan. Regnet ösar ned. Stora, feta regndroppar träffar gatustenarna och far åt olika håll. Små pölar bildas längs trottoarstenen. Pölarna förenas i en bäck och rinner längs asfalten mot avloppet. Cigarettfimpar, snuspåsar och glömda kvitteringar följer med. Det är det jag tror i alla fall. Det, och annat som finner sitt öde längs asfaltkanten. 

I gatulampornas sken blir regndropparna allt färre. Snart är det bara några enstaka droppar som vittnar om regnvädret. Och pölarna såklart. Regnpölarna med allt vad det innebär. 
På andra sidan gatan, i huset med den falska franska arkitekturen, öppnas dörren till en av balkongerna. De svarta järnstängarna som utgör balkongen står i kontrast mot den mjuka himelsblåa fasaden.

En gammal dam tar ett steg ut på balkongen med en kanna i handen. Hon vattnar de röda pelargonerna med omsorg innan hon skyndar sig in igjen. 
Det har blivit helt mörkt nu. I gatulampornas sken speglas regnpölarna…

Hoppas denna text väckte lite nyfikenhet. Jag tänker prova något nytt och skriva en kort historia av detta, fortsättningen följer med nästa skrivutmaning 🙂

Tallen

Högt ovanför mig sitter en kråka och ropar på sina kamrater.

Ropet går igenom grenar av tall och gran.

Högt upp i tallen,

där kråkan sitter,

vajar de långa barrnålarna i vinden.

Vem är du?

frågar jag tallen.

Jag får inget svar.

Borde jag kanske fråga en gång till,

denna gång högre?

VEM ÄR DU?

Inget svar.

Som om jag förväntade mig något annat.

En tall.

Så stor och så liten på en och samma gång.

Vet den att den är en tall?

Om den nu kan grubbla över det.

Det är nog bara det den är.

Bara sådär.

Den existerar, men har inte definerat sig själv.

En tall.

Omkring 62 år gammal kanske.

Gammal, men ytterst beroende på hur man ser det.

På vintern sover den.

Ensam, men ändå inte.

Det är så mycket liv runt omkring tallen,

till och med på vintern!

Den är hem åt så många organismer.

Det är alltid något på gång.

Nästa år, ska den ta och växa lite mer.

Så att den kan se över de andra höga tallarna.

Och lära känna det nya fågelparet som byggde bo bland grenarna i  våras.

Den var så upptagen med ekorrens ungar just då.

Jeg går min väg.

Fortfarande upptagen av tallens stilla väsen.

Julgranens hemligheter

Nu är julgranen pyntad och klar för julafton.

Det är något speciellt med att klä julgranen. För när man tittar lite mer noggrann upptäcker man oftast att det finns små berättelser som skapas. Vem är nötknäckaren som hänger och ler från öga till öga? Vart kommer ängeln av halm ifrån egentligen? Vem har målat den röda kulan med det isiga landskapet?

Med lite fantasi och ett öppet sinne kan magiska berättelser skapas rätt under julgranen.  Det tycker jag är extra roligt. För allt kan hända, och vanligtvis kan man få fram härliga julsagor som blir uppskattat underhållning bland julsällskapet.

Det är mitt tips till er som vill ha inspiration. Gör ett försök! Vem vet vad ni upptäcker om er själva, om julen och om berättelsernas styrka.

Skrivutmaningen: En färd med varmluftsballong

 

Jag följer #Skrivutmaningen på Instagram och det händer att jag är med i någon av skrivutmaningarna de postar under helgen. Förra helgen blev det därför denna text där man skulle beskriva en färd i en varmluftsballong.

 

En färd i varmluftsballongen. 

Den står helt stilla. Helt stilla. Världen alltså.

Så kommer vinden.  Med färgglada träd i bakgrunden sätter vi av mot söder, där vårens blommor spirar. 

Landskapet under oss förändras från det ena till det andra. Byer, städer, älv och skog.

Passagerarna gapar över utsikten, men håller sig fast i korgen så att fingerknogarna vitnar.

Själv sitter jag högst upp på självaste ballongen. Det blir mer äventyrlig på det sättet.

Kanadagässen gör mig sällskap efter en stund och tillsammans flyger vi mot horisonten.

 

 

Att pynta för jul

Fredagen innan första adventshelgen börjar jag julpynta. På med lite klassisk gammal julmusik och fram med lådan med julpynt. Mysigare än så blir det inte.

Jag är inte typen som gillar en massa julpynt. Det ger mig bara ett intryck av kaos. Utan varje jul bestämmer jag mig för en färg som julen får gå i. Det är också viktigt för mig att få in så mycket natur som möjligt. Så här ser julen ut i år:

 

 

Lek i vinterskogen

På vintern är det inte ovanligt att man bara sitter innomhus. Nu när skogarna förvandlas till magiska vinterskogar, med snö eller utan, börjar den bästa tidnen. Den bästa tiden att ta med barnen ut och gå på upptäcksfärd. Vem vet, kanske ni upptäcker gömstället till en ekorre, eller tomtenissens varma tillflyktsort?

Det kan kännas lite svårt att ta sig över dörrtröskeln och in i skogen med kylan hängandes över skulderen. Men det är värt det. Här kommer ett fint lek som får be vuxna och barn att le.

Skogsdjur

Förberedelser: Sätt er ned och skriv ned alla skogsdyr som ni kan komma på. Förbered lika många lappar som ni är personer. Varje djurart ska skrivas på två lappar.

Genomföring: Del ut lapparna så att alla har en lapp med en djurart. Låt alla byta lapparna mellom sig tills du ger ett starttecken. Nu ska alla hitta sin partner genom att härma djurarten som står på lappen de har i handen. När alla har funnit sin “djur-partner” börjar spelet om igen.

Tips: Efter spelet kan ni gå videre genom skogen och prata om djurspår och hur djuren överlever vintern. Barn älskar om man berättar en liten saga som kan göra det hela mer levande.