Nyligen har jag kommit över termen ekopoesi. Jag har många gångar skrivit dikter med utgångspunkt i hur naturen tolkar sina omgivningar. Men jag har inte medvetet tänkt att det kan vara ekopoesi. Nu har Skrivutmaningen på instagram sparkat igång några ekopoesi-utmaningar. Så, i samband med det, kommer här mitt bidrag till denna utmaning.

Det brinner under mina fötter,

det svalkande vattnet hjälper inte.

Fotsulorna svartnar av giriga flammor.

Lukten av rök stiger,

stiger upp i huvudet på mig.

Huvudvärk, feber och muskelsmärtor,

ändå är ingen vila i sikte.

_

De blåa vingarna,

fladdrande i skymningsljuset.

Den satt där en gång,

en liten fjäril,

med blåa vingar.

Hon har flugit sin väg,

för länge sedan.

_

Nu orkar jag inte längre,

att hålla utkik,

efter fjärilen med de blåa vingarna.

Kraften krymper till storleken av en arbetarmyra.

Men arbeta skall jag inte, inte på länge.

Det brinner för mycket,

under mina fötter.

__________________________________________________

It is burning under my feet

_

It is burning under my feet,

the cooling water does not help.

The soles of my feet are blackened by greedy flames.

The smell of smoke rises,

rising up to my head.

Headache, fever and muscle pain,

yet no rest is in sight.

_

The blue wings,

fluttering in twilight.

It sat there once

a little butterfly

with blue wings.

She has flown her way,

a long time ago.

_

Now I can no longer cope,

to look out,

after the butterfly with the blue wings.

My energy shrinks to the size of a worker ant.

But I will not work, not for long.

It is burning too much,

under my feet.