Mellan gran och björk
Jag sätter mig på en stubbe för att vila. Nedanför, mellan gran och björk, ser jag bäcken. Med sina slingrande armar omfamnar den jorden. Om än en liten del av vår jord är det en viktig del för utsikten. Den som jag ser fram emot, varje år.
Det är alltid detsamma. En morgon vaknar jag och bestämmer mig. Sedan är jag där. Sitter på en stubbe. Ser bäcken, hör ett gurglande. Det är då det sker. Hon sänker huvudet mot vattenytan och dricker. Det gör också hennes två kalvar. Sedan lyfter hon blicken och ser på mig. Mellan gran och björk. Vilken utsikt!
