Att känna till naturen kan gå en lång väg!
Förrut brukade människor sova ute, i grottor, eller i hyddor gjorda av grankvistar. Maten kom från skogarna. Man jagade och samlade sin mat och var därför beroende av naturen. Ibland undrar jag hur livet i naturen var på den tiden. Stora gamla träd som har fått stå på samma plats i århundraden. Många olika dju- och plantearter som vi aldrig fick lära oss om. Handlade livet bara om överlevnad eller fanns det drömmar om äventyr? Äventyr som gick över stock och sten bortom berg och dal?
En sak är säker, de hade nog en hel del kunskap om naturen. Jag kan tänka mig att till och med barnen kunde rabbla upp alla namn på arter som levde och växte runt dem. Vad som var farligt, och vad som kunde ätas. När vårfloden kom och man skulle vara försiktig. När det var säkert att krossa floden till andra sidan för att samla in läckra svamp och bär.
Att kunna nämna namnen på arter som leveroch växer i omgivningen måste väl ändå vara något som man kan vara stolt av. Hur många andra kan stoltsera med samma prestation i dagens samhälle?
Det är som Ebba Lisberg Jensen, en forskare i humanekologi på Malmö Högskola, bidrog med en intressant text för Naturskyddsföreningens årsbok 2014. Hon ställer en fråga som är så viktig idag; Hur ska den genomsnittliga människan hjälpa till att skydda vår planet när vi har förlorat relationen och kunskap om den?
Ebba nämner att eftersom vi inte behöver lära oss signaler i naturen för att överleva, förstår vi inte de ekologiska variationerna och tecknen på att något inte står rätt till. Som ett exempel skriver författaren att om Rachel Carson inte hade vetat vilka fågelarter som sjunger under vilken årstid, skulle hon inte ha märkt den tysta våren, och hon skulle inte ha skrivit en bok som skulle öppna våra ögon för den ohälsosamma sanningen.
Då tänker jag, vad om John Muir inte hade utvecklat kärleken för naturen och inte satt igång etableringen av flere nationalparker? Vad om Jacques-Yves Cousteau inte hade brytt sig om att titta närmare på arter i havets värld? Vad om Carl von Linné inte hade tagit sig mödan att namnge flere växt- och djurarter så att flera skulle lära sig floran och faunan i naturen?
Vem gör detta nu? Kan du och jag följa deras fotspår och hålla koll på naturen för att kunna slå larm om något är annorlunda? Även om det finns forskare som jobbar med det, är det lika viktigt att vi som har lokalkunskapen är med och håller koll på vår värld, naturen.