Jag hatar att vara den som pekar det ut för dig, men livet är inte lätt. Ibland blir det riktigt tufft. Det kan vara mycket stress på jobbet, eller kanske du är mitt i en familjekris. Ibland behöver du bara en time out. Vid dessa tillfällen känner jag mig dragen till att vara närmare naturen än någonsin. Kanske är det det dolda mänskliga behovet för ett band till det som ursprungligen skapade oss. Något djupt inuti oss, något som det moderna samhället försöker dölja.
När man går förbi träden och tittar upp på dess många grenar, som ett tecken på deras många års kunskap, påminner det mig om att allt fortsätter. Dessa träd har stått där i så många år, mot storm och regn och stått emot kalla vintrar. Och de ger oss fortfarande en annan typ av komfort som vi ibland behöver. Det är imponerande.
Ibland stannar jag upp och tänker på vad som skulle hända om vi inte har naturen att gå tillbaka till. Det skulle inte vara mycket kvar för oss, för att vara ärlig. Inga sjöar som kan ge oss djup. Inga träd som kan ta oss högt upp. Inga fåglar att lyssna på när alla andra är borta. Hur ska vi kunna överleva i en värld utan den naturliga försäkringen? Vad skulle hända med oss?
Men för tillfället ändras årstiderna fortfarande, jag har fortfarande träden som kan ge mig tröst och naturen fortsätter som den alltid har gjort. Något att vara tacksam för. Låt oss se till att det fortsätter så!