Tålmodighetens bröd

Min surdegstart bubblar i egen takt. I den världen finns det ingen hast, ingen tid att visa hänsyn till. Det enda som behövs är mjöl, vatten och en liten tesked honung, ungefär varannan dag. Vilket enkelt liv!

Det är ett typiskt surdegbröd som tar tid att baka. Det finns inget sätt att fuska, att försöka skynda på tiden. När jag har bråttom påverkas det, och resultatet speglar alltid min otålighet. Surdegen förlåter inte lätt. Om du inte bryr dig nog att ge honom lite kärlek, så kan du glömma allt annat.

Som med bröd, behöver också trädgården sin tid. Du sår dina frön, och det är det. Du kan inte göra något för att påskynda naturens naturliga hastighet. Dessutom ser du förmodligen inte det önskade resultat det första året du börjar med din trädgård. Det kommer att finnas fel, det kommer att finnas misslyckanden. Precis som fruktträd behöver år innan de ger frukt, kan vissa växter behöva ett år för att ge grönsaker av god kvalitet. Kvalitet tar tid och tålamod.

Kvalitet och tålamod är två ord som går hand i hand. Gott vin, balsamvinäger och ost kommer inte från att man skyndar genom produktionsprosessen, eller genom att vara otålig. Samma sak kan sägas om våra egna liv. Ett bra liv kommer inte från att rusa igenom det. Kärlek växer inte när otålighet lurar över axeln. Framgång kommer inte från att skynda på saker.

Tyvärr, på grund av modern teknologi, har kvalitet och tålamod rivits isär. Vi lever våra liv fortare än någonsin och kvalitet förbises. Vi börjar vår dag med frukost på språng och blir irriterade när bussen är 1 minut sen. Vi kontrollerar klockan medan vi checkar den senaste uppdateringen online. Vi är redan i ett viktigt möte innan det faktiskt börjar, och vi är på väg till nästa innan det första är slut. Våra hjärtan slår snabbare när internet är 1/10 sekund långsammare än vanlig, vi börjar bli stressade. Vi äter lunch medan vi skriver ett jobb e-post och pratar med en kompis på facebook, vi ger “kvalitetstid”.

Om jag skulle ha något att säga som skulle höras över hela världen skulle jag säga:

“Stop, breathe and bake bread” 🙂

En växande trend

Så jag har kommit fram till en sak; att kunna gå igenom din egen doftande örtträdgård och beundra mångfalden av grönsaker är en växande trend. Det är definitivt något som jag drömmar om. Precis som jag har inte alla en stor trädgård, men det hindrar oss inte från att gräva med bara händer i jorden och skörda vår egen mat. Så vi var tvungna att komma med ett alternativ. Odlingskassar började dyka upp här och där och ökar stadigt. Väntetiden i köer för att hyra en tomt i en trädgårdskoloni blir längre och längre. För dem som inte har pengar eller tålamod att vänta är balkongen och vindrutan ett utmärkt alternativ för att börja odla en liten trädgård. Och det är vi inte sena med att utnyttja.

Så varför har denna trend blivit så stor de senaste åren?

Jag tror att det är för att vi vill gå tillbaka till våra rötter. Människor har odlat grönsaker och örter länge. Det är inte särskilt förvånande att vi känner en uppmaning att så och skörda. Med all den dagliga stress vi upplever idag, uppskattar vi den enkla handlingen av att binda upp tomatväxter eller vattna av spenat. Eller bara sitta och njuta av humlor som surrar runt en av dina vackra blommor och en fjäril som vilar på lavendeln. Att ta hand om och skörda något du har “gjort” utlöser en av de mest tillfredsställande känslorna du kan ha. Därför tror jag att vi kan se den här populära trenden utvecklas. För att inte tala om den växande medvetenheten om var vår mat kommer ifrån.

En annan viktig faktor är att trädgårdsarbete förer människor samman. Du möter nya människor i trädgårdskolonier och utbyter kunskap. Du lär plötsligt känna din granne över balkongräcket. I min stad har vi flera volontärcentrum som startade sina egna trädgård med volontärer från olika hörn av världen. Detta ger inte bara en mängd kunskaper, utan främjar också kulturutbyte och ökad tolerans mellan människor.

 

 

 

The Orange Tree Diary

Det pirrar i mina fingrar, våren är här!

Önskan att gräva i jord och sätta frön är stark. Så nu har jag köpt in ekologisk jord, frön, och små plantor. Detta blir nog veldig spännande, eftersom jag inte ens har en riktig balkong med plast för att odla. Jag har bara en liten fransk balkong. Och den tänker jag använda! Kreativiteten ska få komma fram, ohämmad och fri. Nu ska det odlas!

Det pirrar ännu mer i mina fingar att skriva. Så vad med att jag delar med mig av mitt odlings-projekt? Ja, det ska nog bli bra det här. Det blir lite om trädgård, funderingar som jag har, lite av allt helt enkelt.

Som O. Henry sa:

“Write what you like; there is no other rule.” 

 

Tänkte också ta tillfället i akt och berätta lite om mig själv.:

Jag är ekolog, naturvägleder, inspiratör, naturalist och skribent (det är i alla fall det jag kallar mig själv)

Bor i Trondheim, Norge, sedan 2013 (Lång historia, eller kanske inte. Jag skulle bara vara här för en termin, utbytesstudier på NTNU, men jag blev kär i staden redan efter bara några veckor. Ett fint kärleksförhållande, där havet och fjorden, skogarna och bergen, och allt däremellan aldrig gör mig besviken.

Ord som beskriver mig: Idérik, driven, nyfiken, entreprenör, innovatör, naturälskare, eftertänksam, minimalist, kreativ

Jag älskar: naturen, livet, att dansa, vandringar, skriva, mina kläder, äventyr, lära mig nya saker, läsa, möta nya härliga människor.

Jag gillar också en massa andra saker. Som till exempel att måla, tekna och pyssla. Att resa, frukostbufféer, äta dessert före middagen, mitt hemmaodlade apelsinträd och att sitta ensam i skogen och uppleva naturen i alla dess former. 

Vad jag gör

Jag har många bollar i luften. Driver eget företag där jag jobbar med naturen och människor.  Jag startar egna projekt, ensam och i samarbete med andra. Jag skapar nya idéer, utvecklar och driver projekt framåt. Och jag skriver på mina skrivprosjekt, både böcker och dikter. 

Hello till mitt apelsinträd